Klockan 8 på morgonen var det fortfarande bara lite molande värk så jag fick medikamenter att sova på och kusin åkte hem för att sova hon också. Somnade vid 11-tiden och vaknade av lite mera värkar vid 16-tiden. Timmarna som följde handlade om att få bada (skönt), andas, få samtal från... ja ja... skit i det. Vid 21-tiden kom mamma som inte kunnat stanna i Stockholm (där hon då bodde) och frågade om hon fick vara med. Mitt svar vid ett tillfälle var... "Ska du stanna får du ta av dig kavajen och kavla upp ärmarna". Femfemma ni vet...
23.30 satte det igång ordentligt och jag andades så gott jag kunde... påhejad av dom som var där. Vid ett tillfälle sa mamma... "Andas du inte lite för fort nu"? Säger man så ostraffat till en kvinna som ligger och föder barn? Nä... det gör man INTE... och svaret hon fick var... "Det vet väl inte du. Du har väl inte gått nån jävla profylaxkurs". Vid ett tillfälle sög jag tag i barnmorskans nacke, tryckte ner henne mot mitt ansikte och röt... "Ge mig nåt nu då för helvete".
Jag hade tidigare fått Västerviksmetoden och fick sen bäckenbottenbedövning. Jädrar vad den tog. Det trodde dom minsann inte (fick vi höra senare). En kvart efter midnatt satte krystvärkarna igång. Hur klarar man att krysta som en galning i en timma eller mer utan att balla ur? Jo... just för att man är kvinna.
Fortsättning följer...
Jahaja, var tvungen att googla västerviksmetoden, så nu har jag lärt mig ännu en sak idag. Undrar hur länge jag kommer ihåg det. ;)
SvaraRaderaHahahaha.... Kan bara föreställa mig vad du trodde att det var ;)
SvaraRaderaja precis...för att man är kvinna! Bra sagt!
SvaraRaderakram/caja