fredag 3 juni 2011

Min cykelväg

Den väg jag cyklar varje dag till & från jobbet är delvis belagd med kullersten vilket är nåt speciellt.

På den gatan ligger ett hus och i huset bor en härlig familj. Mannen i huset är en barndomsvän som efter 20 år i Skåne nu återvänt till sin hemstad.

Dom har bott här ett tag nu och jag har allt sett . . . men det var först idag på hemvägen från jobbet som jag stannade och föreviga detta enkla men vackra



6 kommentarer:

  1. Vilken ynnest att kunna se! "Se" med den där lite speciella betoningen som en lagom skamfilad stol med några blommor kräver. Liksom många av oss människor också kräver... :)
    Helt underbar bild, så otroligt vacker. Rakt in i hjärtat går den.
    Fortsatt skön dag önskar jag dig.
    Här blir det grillning om en stund.

    SvaraRadera
  2. Det ÄR verkligen en ynnest att kunna se det lilla, men inte alltid så lätt. Jag har tränat upp den delen av ögonen, men det har kostat på kan jag lova. Livskriser har behövts bl.a. Innan såg jag inte såna detaljer lika klart.

    Smaklig måltid & fortsatt härlig fredag goa Ailas

    SvaraRadera
  3. Det är en konst som Aila skriver att kunna se skönheten i vardagen. Inlägget om färg är nu utlagt och ny utmaning på gång.
    Stor kram

    SvaraRadera
  4. Spännande... måste kolla ♥

    SvaraRadera
  5. wow, vilka fina bilder. du kan du!
    hoppas humöret höjts och att du får en ljuvlig sommarkväll i vackra v v :)
    jag shortstränar och får väl säga att det går ganska bra.
    kram och ♥

    SvaraRadera
  6. Skönheten är i betraktarens ögon... Hoppas du fått en fin fika och sol med dottern. Mina båda döttrar är i Taize på läger och har det säker underbart. Det är tomt utan dem - men glädjen över att de är självständiga är större. Med tanke på ditt fina inlägg så kan jag bara tillägga att självrespekt är det som nu är viktigast för mig. Kram

    SvaraRadera