tisdag 21 juni 2011

Kemiska substanser

Jag VET att jag inte är ensam om att äta antidepressiv medicin och "PP" (panikpiller). Min orsak är panikångest (sen -97) som tack vare den kemiska substansen Sertralin tar udden av själva panikattacken, men tar f*n inte bort ångesten... inte alltid.

På grund av en helvetesvår/vinter har jag backat rejält. Ja... så är det faktiskt. Det är lätt att dölja den dagliga ångesten med skojsiga inlägg på bloggen och på andra sätt... men den finns där.

Trots kombinationen terapi och medicin går det FÖR sakta framåt enligt min mening. Jag är ärligt talat så in i helvete trött på det här. Men vad göra - jag vill ju leva och må bra - så det är bara att kämpa på och ta sig igenom stormarna.

Nu ska jag till terapeuten! Tjing tjing!

Vad har ni där ute för åsikter om kemisk hjälp?

9 kommentarer:

  1. tja, tar man bort insulinet från en diabetiker?
    ställer undan rullstolen för den som inte har några ben... nä, du lilla gubben/gumman får det vara slut på "tyck synd om-tjofsan" minsann. ryck upp dig! lär dig gå f f*n. typ. NOT.
    i min hjärna fattas serotonin så det måste tillsättas. frågor på det, liksom? JÄTTEBRA
    att du tar upp detta ämne. det sämsta argumentet jag hört är "men det kan ju vara beroendeframkallande"...
    jaha... men det är kaffe, mat och tak över huvudet också.
    i mitt fall är det inte aktuellt att hjälpa till kemiskt vid en ev svacka. min medicin tackar jag livet för. min högra hand eller nåt.
    hewwegu va bra att du skrev om detta!
    TACK fina hulda-maja ♥

    SvaraRadera
  2. Vad glad jag blir att du tyckte det var ett viktigt inlägg. Å ditt svar säger ALLT! Jag är så trött på dom som säger "ryck upp dig för f*n". Sertralin e dessutom inte beroendeframkallande vilket panikpillren är... men dom har jag som sagt i NÖDFALL = inte beroende. Det blir man först när man tar ett piller "ifall att..." å så långt kommer det inte gå här. Men visst hade det varit bättre om man varit halt å lytt - då SYNS det ju att man inte mår bra. Fattar inte att det fortfarande ska va så tabu att prata om psykisk ohälsa. Visst har det blivit bättre... men långt ifrån bra.
    LÖV U ♥

    SvaraRadera
  3. Det är tur att den medicinska utvecklingen gått framåt och att det finns hjälp att få. Det finns nog ett stort mörkertal när det gäller att öppna sig och prata om det som du beskriver. Jag hoppas att du på sikt kommer att må bättre och att du hittar de vägar som är rätt för just dig.
    Stor kram.

    SvaraRadera
  4. Kram fina Elisabeth ♥ Jag tänker i alla fall inte lägga mig ner och ge upp även om det är kämpigt ibland. Det är jag för livsglad för!

    SvaraRadera
  5. Min läkare sa till mig då jag (äter-helst-inte-piller-person);
    -Om det var hjärtat som var sjukt? Skulle du då inte den medicin som krävdes för att du skulle bli friskare?
    Jag äter Sertralin och nu även Lamotrigin ( bipolära biten )
    Ser ocks det Jeanette skriver ovan och mindes ett inlägg som jag skrev tidigare i min blogg.

    http://bymecamkar.blogspot.com/2011/03/adhdn-har-tagit-over-och-nu-ar-jag-fly.html

    Kram

    SvaraRadera
  6. Jag har också haft panikångest, jag har levt ihop med en manodepressiv man och jag har en nära släkting som har borderline. För mig är det självklart att allt detta inte går att enbart "prata bort". Kemiska substanser kan vara ovärdeliga i vissa fall.

    Du har all rätt i världen att ta den medicin du faktiskt behöver.

    Kram!

    SvaraRadera
  7. Vad skönt att läsa era inlägg och veta att det finns flera som vågar prata om det och inte kastar bort medicinen som "nys" och rent strunt. ♥

    SvaraRadera
  8. Jag har varit gift med en manodepressiv man samt har en mamma som knaprat piller i hela mitt liv. Detta har gjort att jag personligen aldrig ätit ångestdämpande , sömntabletter o dyl. Tar knappt en huvudvärkstablett.

    Men för mig är det lika självklart att man kan behandla själen med läkemedel likaväl som man behandlar kroppen. Tänk så bra att man kan tillföra serotonin , melatonin och annat kemisk väg, när kroppen själv inte kan producera tillräckligt för att man ska må bra.
    Kropp och själ hör ihop. Jag tror att kombinationen av terapi (finns många olika sorter, min bästis är regressions/hypnoterapeut) och läkemedel kan ofta vara det allra bästa för att må bra igen.
    Den som aldrig haft ångest eller mått riktigt dåligt är oftast den som har åsikter.

    Du har all rätt i världen att ta den medicin du faktiskt behöver.

    Kram<3

    SvaraRadera
  9. Du fick in en fullträff där Inna... att själ och kropp hänger samman, och att det krävs terapi i kombination med medicin (i alla fall periodvis) Det ena utesluter inte det andra. Hypnosterapi är det enda jag inte provat, men jag kan lova att jag önskat jag varit expert på självhypnos idag för då HADE jag klarat av att laga tanden. Du har även rätt i att det är de som själva aldrig upplevt ångest eller depression som har mest åsikter. Kallar det för "lyckopiller". Jag kan f*n skriva under på att jag inte blivit det minsta lycklig av piller. Det är andra händelser som får mig lycklig. Min medicin ger mig ett drägligt liv där jag som förr inte behöver avstå från så mycket, utan kan hänga med på åtminstone en del av alla kuligheter som mina vänner gör.

    Förstår din aversion med den uppväxten men beundrar dig för din respekt och insikt i att vi finns... vi som inte kan producera tillräckligt med vissa substanser på egen hand (varför det nu är så).

    Du är värd en extra stor kram för ditt fina inlägg. Jag är såååå glad att du finns ♥

    SvaraRadera