Fullt ös, självironi m.m.

Det har varit fullt ös sen 09.20 idag. Först hörde fina AKB av sig och bad mig komma. Jag behövde inte ens kamma mig och va helt vaken... bara att komma?!!!! Alltså trodde jag det gällde fika hemma hos henne... men icke sa nicke. Vi skulle till Café Fridkulla som drivs som daglig verksamhet inom handikappomsorgen. Bästa fikat i stan (nästan)... å billigt som attan. AKB bjöd - snällt ♥  Hon e som hon e, så det blev många bryt-ihop-skratt. Inte nog med fika på plats. Vi köpte med oss halva lagret hem också. Orka baka när man kan köpa så billigt...

 Jag fick en bok av henne oxå som hon fyndat på Rumänienhjälpen. Tror hon vill jag ska ge mig ut på "marknaden" igen... men det får nog vänta lite till.

Hann inte mer än hem från denna trevliga stund förrän dottern ringde och villa ha lunchsällskap innan hon skulle börja jobba klockan 1. Bara att sätta sig på järnhingsten å dra ner till stan. Innan jag hann så långt ringde en annan Helen och vill va med och luncha/fika. Självklart. Slå två flugor på smällen. Hon hade med sig lilla Elias 6 månader - söt ♥

Innan jag drog hem insåg jag att löningen kommit så jag lyxade med att köpa TVÅ tunikor

Hann knappt slå ner min feta rumpa när jag kom hem förrän Ewa S ringde å sa att hon stod utanför porten. På med joggingbyxor å träskor. Där ute står hon den goa människan med en blomma... till MIG... bara för att. En ballongblomma är det och den ska få vackra blommor enligt Ewa!

Så var det då till sist det här med självironi. Jag har förut berättat om min kära vän/goda kamrat/kollega som drabbats av en j*a bröstcancer (förbannat onödigt).

Igår skrev jag nåt på fejjan om att folk på Willys betedde sig som om det var sista dagen på jorden när de slogs om varorna där inne. "Vännen" hade då kommenterat enligt följande... "Ja det är det faktiskt för många av oss, men dom är väl inte på Willys". Annan kollega hade då svarat... "Klok kommentar". Shit, tänkte jag, nu har jag skitit i det blå skåpet. Min vän har ju faktiskt cancer. Varför skrev jag sådär?

Allt visade sig vara ett missförstånd pga av hennes SJÄLVIRONI & RAPPA KÄFT och svaret som följde var..."Nej du lille Hulda. Det var galghumor från min sida. Har livlig fantasi som du vet och såg framför mig sjuklingarna ligga på rad på Willys och va uppe för å fajtas om lite korvbitar. Men jag e kvick ibland å glömde bort att jag själv e sjukliger". Jisses så fel det kan bli!

Men detta är min kamrat i ett nötskal. Humor och självironi som nödvändiga barriärer mot ångest och oro som anfaller till och från. Hon e makalös ♥ ♥ ♥