Ja så kan det låta när två ponnymorsor träffas över fika på stan och pratar gamla stallminnen. Nu är jag ju ingen ponnymorsa längre... men jag har varit. I många år. Eva och jag fortsätter träffas i alla fall. Idag kom vi bl.a. in på det där med kaninen. Det var en riktigt, riktigt varm högsommardag för några år sedan. Hästarna var i sommarhagarna men vi var uppe vid stallet för att fixa nåt. Då hör vi plötsligt Evas dotter J ropa...
J: "Mamma, det är nåt fel med kaninen"
E: "Vadå fel?"
J: "Den rör sig inte"
E: "Den sover väl då. Det är ju varmt som fan"
J: Men den rör sig inte fast jag petar på den"
Eva och jag går till buren och hittar en stilla (förhoppningsvis) avliden kanin. Den unga flickan som ägde den var väl inte den bästa att ta hand om ett djur i bur (och inte föräldrarna heller). I alla fall inte när det var nästan 30 plusgrader ute och den hade behövt tillsyn betydligt oftare än den fick. Med tanke på hettan ansåg Eva och jag att vi inte hade nåt val. Vi var tvungna att "ta hand om" den. Jag grävde och grävde långt ner i stacken och Eva lade dit den lille kraken.
Sen var vi ju tvungna att meddela andra vad som hänt (vi fick inte tag på flickebarnet). Vad skriver man på tavlan i stallet om man heter Helén och Eva? Ja inte är det... "Vi är hemskt ledsna för det inträffade men pga av värmen.... osv". Nä för oss har det alltid varit raka rör (utan elaka baktankar) så vi skrev helt enkelt som det var... "Kaninen död. Nergrävd på gödselstacken". Uppskattades väl inte av alla men det var heller ingen som tackade oss för att vi tog hand om kaninen. Ni kan ju tänka er själva vad som hänt om den fått ligga kvar i solgasset!
Förutom stallskvaller och annat nödvändigt
Den här stod bland andra utvalda och jag ångrar att jag inte läste på baksidan vad den handlar om. Man blir ju nyfiken ju... med tanke på titeln. Den kanske är jättehemsk? En tragisk självbiografi? Eller jättekul... vad vet jag
Avslutade dagen utanför lägenheten med ett besök och lite prat hos pappa. Bollkryssen är fortfarande tålig och vacker ♥
Hahaha, vilket kanin-minne (ja inte så roligt att den dog, förstås, men skylten...)
SvaraRaderaFint med bollkryss.
Kram!
ja, ja livets gång med kanin stackarn, och budskapet gick ju fram i alla fall. Är det så den blomman heter, bollkryss? den är vacker i alla fall. kram
SvaraRaderaLåter som ett meddelande jag kunnat skriva.
SvaraRaderaså typiskt att ingen sa tack. Undras vad de sagt om ni lämnat den där i buren?
Jättefint hos din pappa.
Det var ju klara besked i alla fall angående kaninen :)
SvaraRaderaBöcker kan man inte få för många av!
Hahaha men gud så hemskt att skriva så :)) Fast ni gjorde rätt dock. Om att gräva ner den i gödselstacken menar jag. Det fräste förmodligen bara till så var den borta. Betydligt snabbare än vad det tog för stackarn att dö. Speciellt om man räknar in tiden den levde som var dålig innan den stektes upp eller törstade ihjäl. Grymma öde. För många har djur de inte kan ta hand om. Det gäller vuxna också.
SvaraRaderaKram Ann-Louise
Det gjorde ni helt rätt i tycker jag! Är man inte intresserad av djur ska man inte kräva att andra tippar på tå och tar hand om allt... Synd om kaninen bara (innan den dog alltså).
SvaraRaderaKram
skönt med folk som tar tag i saker! Den där bilen är nog mera ett problem än en tillgång....
SvaraRaderaRaka rör är BRA!
SvaraRaderaMen det krävs visst mod för det!
Kram på dig!
Ni gjorde bra. Hemskt med att inte sköta sina djur.
SvaraRaderaNu ska jag gå och sova. Det har redan hunnit bli imorgon.. Gonatt! eller Gomorron! :)
kaninen död... låter som en boktitel.
SvaraRaderava trevligt att hänga med "gammal" kompis.
jag hängde med min ganska så nya i går och det gav energi, lyckokänslor och jag fick skrattat mig rynkig :)
Haha! Det tilltalade mig! Modigt!
SvaraRadera"Gamla" kompisar är guld värda!
Rubriken låter som en boktitel. :oP
SvaraRaderaEn deckare i ett högsommarhett Värstingvik
Radera