Precis så är det. Ett steg i taget så är man "strax" förbi och det svåra är bakom eller åtminstonde hanterbart. Gäller bara att komma ihåg att high fiva och applådera sig själv under tiden. :)
jo, som millan säger kan man inte få ta hissen, ibland i alla fall. Eller är det de jag har försökt gjort i alla år. Genvägar förbi det onda och är det därför jag ramlar ned igen? Ja, vem vet. Jag tar ett litet steg i taget med dig min vän. Låt oss ta sällskap. En liten bit är också framåt, har jag lärt mig. Det praktiserar jag till fullo här hemma i lägenheten nu. Lite varje dag eller i alla fall varannan, eller när jag har energi, .... ja okej då ibland. .... kanske då och då..... eller inte. :D Nu småler jag lite, fröken hulda. Man gör så gott man kan, bättre kan man inte göra. kram kram
Funderade lite på Ezters kommentar för jag tror hon syftade på att spela WF. Jag undrar om man får spela WF samtidigt som man genomgår magnetkameran?? Det vore ett bra sätt att distrahera sig
Vet du, det där med att vara här och nu, att ta ett steg i taget och inte hela tiden tänka på alla jäkla steg man måste ta innan man når målet. Det låter som en klyscha men för mig var det det som räddade mig. Jag bara sket i att oroa mig! När jag gör jobbiga saker så funderar jag på hur jobbigt det är på en skala. Välj själv hur den ska se ut. Men jag kan tänka att jag klarar att räkna till tjugotvå, och så när jag är i det jobbiga så gör jag det, räknar lite halvsakta, när jag kommer till tjugotvå så tänker jag att: ok, det där fixade jag ju!!! Jag klarar helt klart till tjugotvå en gång till!! Och så ligger jag där och räknar medan det där som jag inte vill vara med om pågår. Du kanske hittar något annat som funkar men kör inte Imse Vimse Spindel med rörelser för i en MR ska man ligga stilla!
Själv har jag gjort MR ett antal gånger. Från början ville jag ha lugnande men nu vet jag att det är lugnt. Välj nåt du gillar att lyssna på själv tog jag med en lätt cd-bok som fångade mitt intresse.Eller fundera på vad du skulle göra om du vann tre miljoner =) Sen har de ju spegel i "taket" och då känns det inte så himla instängt. Kram ♥
Spegel i taket??? Minns jag inte att dom hade när jag låg i tunneln för 10 år sen. Å förresten är det ju bara 5 cm till taket... Jag ska klara det.... jag är inte rädd...............
Ja och så spelar vi lite, så går det...
SvaraRaderaJapp
RaderaPrecis så är det. Ett steg i taget så är man "strax" förbi och det svåra är bakom eller åtminstonde hanterbart. Gäller bara att komma ihåg att high fiva och applådera sig själv under tiden. :)
SvaraRaderaDet är just det. Krävs träning
RaderaLet's try together! <3
SvaraRaderaKram från Tali
Yes ♥
RaderaKan man inte få ta hissen ;)
SvaraRaderaKram
In our dreams ;)
RaderaSå fint! Upp på toppen bara! Heja!
SvaraRaderaJag går och går...
Raderajo, som millan säger kan man inte få ta hissen, ibland i alla fall. Eller är det de jag har försökt gjort i alla år. Genvägar förbi det onda och är det därför jag ramlar ned igen? Ja, vem vet. Jag tar ett litet steg i taget med dig min vän. Låt oss ta sällskap. En liten bit är också framåt, har jag lärt mig. Det praktiserar jag till fullo här hemma i lägenheten nu. Lite varje dag eller i alla fall varannan, eller när jag har energi, .... ja okej då ibland. .... kanske då och då..... eller inte. :D Nu småler jag lite, fröken hulda. Man gör så gott man kan, bättre kan man inte göra. kram kram
SvaraRaderaHissen är nog tyvärr en genväg som jag också tagit alldeles för många gånger. Lika bra att stappla på... och tillsammans blir det ju roligare
RaderaFunderade lite på Ezters kommentar för jag tror hon syftade på att spela WF. Jag undrar om man får spela WF samtidigt som man genomgår magnetkameran?? Det vore ett bra sätt att distrahera sig
SvaraRaderaEn dag i taget! Vi är med! Vilken fin bild!
SvaraRaderaKram!
Vet du, det där med att vara här och nu, att ta ett steg i taget och inte hela tiden tänka på alla jäkla steg man måste ta innan man når målet. Det låter som en klyscha men för mig var det det som räddade mig. Jag bara sket i att oroa mig! När jag gör jobbiga saker så funderar jag på hur jobbigt det är på en skala. Välj själv hur den ska se ut. Men jag kan tänka att jag klarar att räkna till tjugotvå, och så när jag är i det jobbiga så gör jag det, räknar lite halvsakta, när jag kommer till tjugotvå så tänker jag att: ok, det där fixade jag ju!!! Jag klarar helt klart till tjugotvå en gång till!! Och så ligger jag där och räknar medan det där som jag inte vill vara med om pågår. Du kanske hittar något annat som funkar men kör inte Imse Vimse Spindel med rörelser för i en MR ska man ligga stilla!
SvaraRaderaHahahahaha..... lovar att inte köra Imse Vimse... men kanske jag testar med 22 ♥
RaderaMoment 22?!
RaderaFörresten undrar jag hur det ska gå med all statistik Lippe läser och jobbar med om hon bara kan räkna till 22!? :S
Ja du... kan ju bara bli jämna summor...... 22+22+22+22 osv osv
RaderaNär det gäller statistik kan jag tom räkna baklänges!!!
RaderaMan behöver ju inte ha brått i trappan...
SvaraRaderaIbland är det ett steg upp och två ner och ibland tvärtom
RaderaSjälv har jag gjort MR ett antal gånger. Från början ville jag ha lugnande men nu vet jag att det är lugnt. Välj nåt du gillar att lyssna på själv tog jag med en lätt cd-bok som fångade mitt intresse.Eller fundera på vad du skulle göra om du vann tre miljoner =) Sen har de ju spegel i "taket" och då känns det inte så himla instängt.
SvaraRaderaKram ♥
Spegel i taket??? Minns jag inte att dom hade när jag låg i tunneln för 10 år sen. Å förresten är det ju bara 5 cm till taket... Jag ska klara det.... jag är inte rädd...............
Radera