torsdag 13 september 2012


4 kommentarer:

  1. ja, fyfan vad det måste vara kämpigt. Jag förstår att du inte orkar läsa allt jag skrev. Långa inlägg brukar inte heller jag orka läsa. Men jag tackar ändå för dina ord. Jag har nog gråtit färdigt för i dag. Det är konstigt den här gången, för jag gråter men jag vet inte varför, det är ganska tomt i huvudet. Ja, ja, det ska ut och det får göra så. Kram på dig och jag tänker på dig.

    SvaraRadera
  2. Jag brukar säga att jag har ett helt betonghus på mig.
    Kram vännen <3

    SvaraRadera
  3. ...och hoppas att det bättrar sig snart.

    SvaraRadera
  4. Blir man platt och smal då? ;)

    SvaraRadera