måndag 27 februari 2012

Sista etappen

Hos Punctum Saliens pågår nu sista etappen i "Berika och värna livet"! Det är en bloggutmaning som pågått sedan våren 2011. Jag har varit med ett par gånger tidigare och haft äran att få skriva månadens gästinlägg i juni 2011!

Det är ändå lite märkligt med just denna utmaning. Den går ut den 16 mars. De gånger jag tidigare deltagit fanns en stark koppling till min älskade pappas sjukdom, hans sista tid i livet och hans bortgång. Något som förändrade mycket i mitt liv. Nu presenteras den sista utmaningen och den går ut just den 16 mars… samma dag som min pappa somnade in för ett år sedan. Kan det vara så att EN cirkel därmed är sluten? Ja… jag tror att allt har en mening.
Den här sista utmaningen handlar om personliga ledord... värderingar som vägleder mig i möten med andra, i min vardag när det är tungt, i förhållande till omgivningens förväntningar osv.

Jag har varit ganska vilsen länge och därför var det inte helt självklart att plocka fram dessa ledord, men det första är ändå RESPEKT! Jag går till mig själv när jag funderar på det ordet och inser att jag alltid strävat efter att bli respekterad för den jag är, och att jag misslyckats så många gånger. Detta på grund av att jag gått mer på omgivningens förväntningar OCH på min egen "förmåga" att ställa för höga krav på mig själv.

Det sista året har dock gett mig möjlighet att omvärdera väldigt mycket i mitt liv. Vad är viktigt? Vem är viktig? Finns där energitjuvar som jag borde göra mig av med? Jag har med facit i hand insett att det inte är rimligt att följa med strömmen i alla lägen (bara när brandlarmet går på jobbet). Jag har bara ett liv... och det går inte i repris. Därför har jag framför allt börjat respektera mig själv mera och därmed även mina egna begränsningar. Jag lyssnar mera inåt och på kroppens signaler för att inte hamna i fällan att vara andra till lags.

 Det handlar även om respekt för olikheter. Att alla är lika mycket värda... oavsett synliga eller osynliga sjukdomar, religion, åsikter osv. Jag behöver inte gilla alla, men respektera att de har andra åsikter osv. Det är inte det lättaste minsann, för vare sig vi vill eller inte så dras vi alla mer eller mindre med fördomar.

Ett annat ledord är DET MELLANMÄNSKLIGA! För mig representerar det ordet förmågan att lyssna på andra (vara lyhörd), att finnas till i svåra stunder utan krav på att behöva säga de "rätta" orden, att kunna vara sig själv i så stor utsträckning som möjligt och att vara en så god medmänniska som det går. Ingen är perfekt... och ingen kan räcka till för alla... men alla kan räcka till för någon. Att öppna öronen för någon som behöver prata, öppna famnen för någon som behöver en kram och öppna dörren för någon som behöver sällskap... det är mellanmänskligt för mig!

ATT SE DET LILLA I DET STORA är till sist (men inte minst) ett ledord som jag många gånger fått stor glädje av. På så sätt ser man inte bara till yta utan även till innehåll. Om ni visste vad jag tränat. Jag blir bättre och bättre på det, men vi var väl överens om att ingen är perfekt. Att se det lilla handlar för mig även om förmågan att se en maskros som växer i asfalt, en fluga mitt i en blomma, ett enda orange löv på ett träd på hösten... Varje gång jag upptäcker en sådan liten detalj och verkligen är medveten om att jag faktiskt såg den... då blir jag lycklig. Jag inser att jag inte går omkring och är blind, utan har förmågan att se det lilla i det stora ibland.
Tack snälla Elisabeth för att jag fick skriva det där gästinlägget och för att du triggat igång min inspiration att skriva så många gånger genom dina utmaningar. Å för att köra lite på temat Oscarsgalan vill jag även tacka alla ni fina, äkta människor i Blogglandia som dagligen får mig att dra på smilbanden och ibland även fälla en tår.

20 kommentarer:

  1. Tack själv Hulda för att du finns! Pöss

    SvaraRadera
  2. Vilka ord du valt! Perfekta!

    SvaraRadera
  3. Tack för att du delar med oss.
    Varmaste kram till dig. <3

    SvaraRadera
  4. Väl valda och ack så viktiga ledord.
    Tack, fina Hulda!

    SvaraRadera
  5. Så fint du sätter ord på viktiga ting. Tack! ♥

    SvaraRadera
  6. Jag håller verkligen med tidigare kommentatorer. Det var väldigt värmande för hjärtat att skriva ditt inlägg. Du har ordets gåva. Tack för alla fina inlägg som du gjort och som jag fått läsa. Jag länkar i samband med att övriga inlägg presenteras enligt önskemål. Ettårsdagen kan vara kämpig. Minns det sedan min egen pappa dog. En varm stor kram till dig fina Hélen. Tack!

    SvaraRadera
  7. jag skrev "Det var väldigt värmande för hjärtat att skriva ditt inlägg". jag menar naturligtvis läsa ditt inlägg. Ber om ursäkt för denna fadäs. Kram igen och en fin måndagkväll

    SvaraRadera
  8. Tack för alla fina kommentarer. Ett tips till er alla är att anta de utmaningar som ploppar upp i Blogglandia. Rätt som det är känner man i magen hur väl en utmaning passar. Då ges man möjlighet att få utlopp för sina tankar och känslor. Så tack igen Elisabeth... ♥

    SvaraRadera
  9. du glittrar hulda ♥
    med fotriktiga skor och skira spetsar förmedlar du svaret på livets gåta.
    jag blir salig, ja nästan smått religiös, av de här orden.
    du rockar lady. du backar aldrig för våra tillkortakommanden.
    och om du minns? "framtiden ger sig icke".
    jag blev så glad för min del när kriget rann av mig strax efter jul - när jag insåg vad jag inte kunde påverka.
    love ya//
    jessan ♥

    SvaraRadera
  10. Intressant och fint skrivet <3

    Ps. Har ett inlägg till dig upplagt inne hos mig ;)

    SvaraRadera
  11. Mycket fint och mycket klokt, Hulda! Tre ledord som vi alla kan ta till oss och berika vårt liv med! *kram* <3

    SvaraRadera
  12. Så fint skrivet, och klokt. Tack för att du finns och delar med dig, fina Hulda! Kramar <3

    SvaraRadera
  13. Såååå fint Du sätter orden på Dina tankar!

    Har suttit här framför skärmen och läst en massa bloggar nu ett par timmar, men nu ger jag mej.
    Detta får bli det sista för här var så mycket klokheter så dom vill jag somna med i huvet ;)
    Tack för Du delar med dej....

    Kramis och natti!
    Moj

    SvaraRadera
  14. Oj, du är redan klar! Jag hoppas också att kunna knåpa ihop något innan tiden går ut. Tyvärr är jag en sådan som "jobbar bäst under press", du vet... dvs jag lägger väl upp mitt bidrag fem minuter innan tiden går ut. :)
    Fin du har skrivit!

    SvaraRadera
  15. Tack Hulda!
    Jag är glad att ha hittat hit1 Jag känner så otroligt väl igen mig i det du skriver i edet här inlägget och skulle antagligen välja ledord som står för precis de sakerna du tar upp. Jag är mitt i in resa till mer respekt och tillit för mig själv och älskar känslan av att äntligen, äntligen,kommer jag lyckas att bli en bättre vän med mig själv. Jag kommer tillbaka.

    Kram
    Emma

    SvaraRadera
  16. Vilken härligt inlägg till utmaningen. Jag har missat detta, vet inte hur men nu fick jag läsa dina fina vackra ord om dina ledord. Och jag kan bara instämma i var och ett av dem. Hoppas det nya året kommer ge dig massa puffar framåt och att det blir ett härligt år. kram vännen.

    SvaraRadera