söndag 4 november 2012

Tillfälligt inhopp


Underbara bloggtjejer som skrivit fina hälsningar och skickat varma kramar...

På tisdag ska jag åter till smärtläkaren som i somras satte den där diagnosen som gjorde att jag kände visst (ganska stort) hopp om en snar bättring. Det hoppet grusades som ni vet hos ortopeden. Nu är jag sedan en tid tillbaka på ruta ett och funderar på vad jag kan kräva av sjukvården.

Ska jag gå dit, lägga mig ner på golvet och skrika ut min frustration? Skrika till alla som råkar vara i närheten att livet i den här kroppen både känns tröstlös och hopplös alltför många dagar varje vecka.

Att jag (trots underbara bloggträffar och andra möten) känner att jag missat stora delar av våren, sommaren och hösten i min vackra stad som jag älskar så mycket. Vissa saker har varit totalt omöjliga att delta i för att jag varit fysiskt förhindrad och/eller mentalt alldeles för trött.

Skrikande berätta hur många gånger jag vaknat med bortdomnade och värkande kroppsdelar. Att en del har återfått sin funktion efter några timmar men att vissa varit bestående. Att jag måste vila efter att ha bäddat sängen (de gånger jag väljer att lägga på överkastet). Att jag drar mig i det längsta för att ta mig till tvättstugan då det är som att bestiga Mount Everest och springa två maraton samtidigt.

Att jag kände mig totalt värdelös när jag inte kunde hjälpa till när dotter och svärson flyttade utan snällt fick sitta på en stol och skämmas när svärsonens föräldrar bar, svettades, städade, svettades...

Att jag många gånger i min ensamhet gråter och gråter och gråter för att det enda jag vill är att vakna på morgonen och känna lust. Lust att dammsuga, laga middag, ta en promenad, strosa i affärer...

Värsta gnällinlägget eller dagens sanning? Välj själv. För mig är det vardag.

35 kommentarer:

  1. Absolut INGET gnällinlägg. Det är verkligheten för dig just nu.

    Kanske ska du berätta för läkaren precis det du skriver här. För din förtvivlan och frustration går rätt in i mitt hjärta.
    Jag hoppas att din läkare lyssnar och fortsätter att utreda och utesluta så att det går att nå ljuset i tunneln.

    Jag önskar så att jag kunde sopa bort värk och orkeslöshet, men jag kan bara lyssna, läsa och vara en axel att vila sig mot.

    Kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är en av alla goa axlar Inna ♥

      Radera
  2. Inget gnällinlägg! Jag önskar du skulle få samma hjälp som jag får med bakdelen.... KRAM!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja tänk så bra det skulle va om en spruta i röven ibland skulle kunna vara till hjälp. Jag har dock förstått att den där sprutan gör ont som f*n men att det är värt det. Kram ♥

      Radera
  3. Nej, det är inte gnäll. Jag känner igen allt du beskriver så bra. Jag håller mig fast vid att du bör be om andra opinion för din rygg som jag tidigare tyckt.
    Hoppas du får förståelse på jobbet för din situation. Håll dig varm! Stor styrkekram från mig <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska i alla fall fråga om smärtläkaren och ortopeden över huvudtaget pratat med varandra. Håller mig varm och kramar dig tillbaka ♥

      Radera
  4. Absolut inget gnällinlägg. Jag förstår din frustration helt och fullt. Man stångar sig blodig för att få sin bön om hjälp hörd. Den som inte haft smärtor i kroppen vet hur det är. Du behöver absolut INTE skämmas för att du inte kunde hjälpa till, så det så. Jag hoppas och önskar att du får träffa en "riktig" läkare så att du verkligen får den hjälp som DU behöver. Du ska inte behöva lida som du gör, tycker det är rent ut sagt för j-vligt att folk får behandlas så.
    Tänker på dig och sänder stora styrkekramar till dig
    ♥♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Båda läkarna jag träffat är specialister (hahahaha) men dom har inte pratat med varandra. Puckon!

      KRAM ♥

      Radera
  5. Jag känner med dig och förstår din frustation, jag upplever samma sak men har nog inte lika ont som du. Men just den längan om att vakan upp och ha enerig, lust, ork och möjlighet att städa, och laga mat och känna glädje samtidigt. Att känna att jag lever. Jag hoppas med allt vad jag har att du ska få den hjälpen du behöver för att komma tillbaka frisk och allert. Kram på dig. Jag blev så glad när jag såg att du varit inne hos mig och kommenterat. kram kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan inte jämföra värk eller osynligt mående... Vi är oss alla närmast när vi har ont. Jag hoppas att även du får vakna upp med lust till en vardag utan alltför mycket smärta ♥

      Radera
  6. Förstår dina känslor och lider med dig. Du kan absolut kräva av sjukvården att de hjälper dig. Det har du rätt till, du ska inte behöva ha ont och vara ledsen.
    Hoppas att de tar väl hand om dig på jobbet.
    Önskar jag kunde göra något för att hjälpa dig. Håller om dig i tankarna och ger dig en varm kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kan man kräva? Att bli inlagd nånstans och genomgången? Krafterna att ställa krav börjar tryta men din och andras omtanke och kramar håller min näsa över vattenytan. Imorron är höstlovet över och alla är tillbaka på jobbet. Då får vi se hur det går... Känns inte som jag kan prestera något

      Radera
  7. Om det ska kallas gnäll så är det ju befogat och helt ok. Gnäll så mycket du vill för vilket helvete du verkar ha det just nu. Fy så jobbigt!! Du gjorde mig jätteglad idag när du kikade in och lämnade en liten kram och tur är väl det att det finns datorer, bloggar och sociala forum när man inte har energi och ork till annat. Önskar att du ska få någon form av besked om vad det kan vara!! Massor av kramar och energistrålar i bloggform skickar jag till dig vännen! ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om bloggkramar och liknande var smärtlindrande skulle jag dansa på gatorna :)

      Radera
  8. För dig är det dagens sanning och därför verklig om något. Fasen också att du inte får hjälp som hjälper snart. Hoppas att allt vänder...
    Tack för din kram i min blogg ♥
    Skickar en stor styrkekram tillbaka till dig ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. En dag... någon gång ska jag vara mitt vanliga jag igen... nästan ♥

      Radera
  9. Du får gnälla hur mycket du vill. Det är faktiskt din trista vardag som jag hoppas ska vända som i ett trollslag och bli bättre. Måtte du få klarhet snart. Jättekramen :)

    SvaraRadera
  10. Det är ju så ditt liv är, så du berättar ju bara sanningen! Jag tycker du ska säga alla de där grejorna du skrev här, för någon klarhet måste de ju komma till. Ge inte upp, då tror de du är frisk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Får göra en utskrift på jobbet imorron... Kram

      Radera
  11. Så förfärligt besvärligt du har det, Hulda! Fortsätter att hålla tummarna för att läkarna ska klura ut varifrån det onda kommer.
    Tills dess hoppas jag att du är rädd om dig.
    (Och det där med bäddade sängar är bara överkurs - strunt i det och ät en chokladpralin istället) *kram*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe.... praliner ja. Snart väger jag ett ton. Har dessutom hittat Gott & Blandats supersura...

      Radera
  12. Jag lider med dig.
    Och tycker sååå synd om dig. Men att du skäms...det ska du INTE göra. Jag tror säkert att dom förstod.
    Ha det så bra som du bara kan.
    Kram!

    SvaraRadera
  13. Det är inte lätt att vara Hulda det förstår jag. Men jag hoppas verkligen innerligt att det en dag blir det igen!
    Varma kramar! ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förr eller senare MÅSTE det bli så ♥

      Radera
  14. Om jag kunde göra något för dig så skulle jag det, utan att tveka! Din upplevelse är din och inget gnäll! Styrkekram!!!!!

    SvaraRadera
  15. Fasen, jag hittade ditt inlägg när det redan hade varit tisdag. Annars så skulle jag råda dej att inte sminka dej, gå i joggingbyxor och nån t-shirt, tofflor på fötterna. Sucka och stöna högt för varje rörelse du gör, pip när doktorn tar i dej. Högre pip om han tar lite hårdare, såklart. Oja och aja dej hela tiden.
    Att se fräsch ut ( enligt mej då, smink, snygga kläder, ett leende ansikte ) det är rena döden om man ska bli trodd när man går till en läkare och ska prata smärta ( och jag utgår ifrån att det gäller både fysisk och psykisk smärta. Det gäller dessutom att man inte varit hos doktorn med psykisk smärta före den fysiska om man vill bli trodd öht)
    Men nu hann jag ju inte, hoppas det gick bra för dej ändå.
    Tror jag får ta och blogga om detta med läkarbesök.
    Kramar från ett kallt Tanum

    SvaraRadera
  16. Kram och styrka till dej, vännen!
    Jison

    SvaraRadera