måndag 6 augusti 2012

Jag vill inte vara "ovanlig" eller vanlig... jag vill vara JAG


Varning för det längsta inlägget på evigheter

Visst är det skönt att veta att det finns behandling mot smärtan jag dragits med länge nu. Visst är det bra att det inte är livslångt eller livshotande. Visst är det väl helt underbart!

Då kommer vi till hur det ser ut i verkligheten. Först och främst måste man vara sin egen läkare/sköterska/terapeut för att hitta rätt i sjukdomens snårskog. Det har jag varit med besked. Jag har snokat och googlat. Gått med i forum. Mailat personer jag hittat som har samma syndrom och som har opererats (inte fått svar än). Det där jävla kompartmentsyndromet. Att det sen är ovanligt att få det kroniskt är ju en annan femma och naturligtvis skulle just jag få det.

Av den här texten framgår tydligt hur det är:
"Musklerna i armarna och benen omges av hinnor eller ben som bildar muskelfack. I facken finns förutom muskler också blodkärl och nerver. Om muskeln svullnar, på grund av till exempel en skada, kan den bli så stor att det blir för trångt i muskelfacket. Då kan muskeln, blodkärlen eller nerverna skadas. Det kallas kompartmentsyndrom. Det finns två typer av kompartmentsyndrom: akut och kroniskt. Akut kompartmentsyndrom innebär att en muskel svullnat på grund av en skada. Långdraget, så kallat kroniskt, kompartmentsyndrom är mer ovanligt och beror ofta på att man tränat en muskelgrupp för mycket. Då blir musklerna större och får inte plats i muskelfacken.

För att ställa diagnosen kompartmentsyndrom så krävs det dels att man har ont, vanligtvis i underbenen och dels att man vid en mätning har för högt tryck i musklerna. Att kompartmentsyndrom är kroniskt betyder att man har haft det i ett halvår eller mer Undersökningen går till så att man sticker in en liten nål med en tryckmätare under huden. Detta görs på ett så kallat fysiologiskt laboratorium. Det gör ont när man sticker in nålen. Ofta så gör man också en mätning i samband med arbete, oftast cykling på laboratoriet. Det är oftast löpare eller skidåkare som kan få kroniskt kompartmentsyndrom"... OCH SÅ ALLA SOM KALLAR SIG FRÖKEN HULDA!!

Varför kunde det inte varit nåt annat? Nåt som är lite lättare att komma tillrätta med. Muskeltrycksmätningen görs inte på "mitt" sjukhus men ett samtal senare vet jag att det görs i Linköping dit jag har nära. Tack för det!

Nu gäller väntan fram till besök hos ortoped 4/9 för samtal/undersökning och sen beslut om operation eller inte. OM operation... trappan upp till op för att boka tid. Remiss till tryckmätning (kan väl ta typ hur lång tid som helst eftersom det inte utförs på så många ställen. Dessutom har jag förstått att man MÅSTE göra den smärtsamma mätningen för att få op). Mera väntan, väntan, väntan! Pssst! Om nån är sugen på hur op-bilder ser ut... bara ropa så ska ni få se... Moahahahahaha.....

Om det inte blir op... ja då får jag väl börja jobba igen och låtsas som om ingenting har hänt. Att jag bara haft en j*a massa semesterdagar sparade så att jag kunnat vara "ledig" mars-september.

Fram med optimisten i dig nu Hulda
Du ville ju bara skriva av dig...

16 kommentarer:

  1. Det är inte roligt att leva med kromisk smärta. Förutom alla smärta så är det ju i för sig en stressfaktor som i sin tur leder till mer smärta. Sant och sorgligt att man måste vara sin egen doktor i dagens vård. Själv, med fibromyalgi, multipla diskbråck och SRS förstår jag dig väl och vad du går igenom. Önskar man kunde göra nåt men oftast sätts en stämpel på oss med kroniska smärtor.
    Men även om du bara vädrar här, och det är bra att vädra så är du våran härliga Hulda med det friska humöret oavsett hur du mår.
    Hoppas att det ska finnas en bra lösning till din värk. Många styrkekramar till dig <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kram Tali! Jag ville verkligen inte skriva ett gnällinlägg men var tvungen att få ur mig en del frustration. Tur jag är optimist i botten

      Radera
  2. Enklare att bara kapa av benen? Fast du har ju ingen hiss där du bor förstås...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan ju alltid flytta... eller skaffa en stark karl som tar hand om mig :)

      Radera
    2. En stark karl låter bättre än att kapa benen. Se till att han är duktig på att laga mat och städa oxå! ;)

      Radera
  3. Usch va jobbigt det låter :( Klart att man måste få skriva av sig ibland!!

    (Och så långt var inte inlägget!)

    SvaraRadera
  4. Krångligt det där...
    Ursäkta, men det här lät ju rätt trevligt: "Det är oftast löpare eller skidåkare som kan få kroniskt kompartmentsyndrom"... OCH SÅ ALLA SOM KALLAR SIG FRÖKEN HULDA" Aj då :)
    Hoppas du kommer tllrätta med det här snart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känns ju lite typiskt att just jag skulle få det ovanliga. Räcker ju som det är liksom... Hehe

      Radera
  5. Skickar dej tusen styrke-kramar och 999 av dom ska du ha när du ska göra testet! Den sista där kan du använda precis nu... :)

    Skönt att få svar på frågor, men tyvärr är inte alltid svaren dom man vill ha. Och skriva av sej är ju ett sätt att orka med samtidigt som man "bearbetar" all info som kommer till en. Dela med sej av sina upplevelser och erfarenheter...så skriv du av dej ! Hur mycket du vill!
    Jag skulle nog också behöva krafsa ner en massa "skriva-av-mej-rader", men har så svårt ibland att formulera mej. Knappt jag själv ens begriper vad jag menar...Haha!

    Tänker ofta på dej i alla fall, även om jag är dålig på att kommentera.
    Allt gott...och var rädd om dej!
    Moj

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet att du tänker... Å så "ses" vi ju på andra ställen. Jag är inte heller nån höjdare vad gäller att kommentera just nu

      Radera
  6. Det var bara jag som skickade ett hej fröken,det blev visst anonymt,kram Catarina/kompartment du vet ;)

    SvaraRadera
  7. Tack det värmde:)/Catarina

    SvaraRadera