fredag 24 augusti 2012

I pausen


Ser en fantastisk film som jag sett flera gånger innan... "Vid din sida"
Nu är det paus i filmen och jag passar på att göra ett litet bildinlägg på några av min älsklingar

Söstra Mi Pia med dotter Loppan var i tidningen... Me like
Å när mamma och jag var på väg till bilen från Båtsmansstugorna kom älskade dottern och gick. Hon hade sett min bil och ville ha en kram Men inga närbilder tilläts
Vad jag älskar min unge. Snart 22 år. Vart försvinner åren?


21 kommentarer:

  1. mys är det med barnen, men i morse var båda mina äldsta till salu. heheh Men det går över igen... kram kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla barn är gratis eller till salu ibland... med det går alltid över

      Radera
  2. Åren ja - de är det där dagarna som klumpas ihop i grusiga gummistövlar, läxtjat, makaronimiddagar, pubertala utbrott och vemodets tårar vid slutgiltig flygfärdighet!
    Och sen bara rasslar de på ...
    Kram på dig, Hulda-Fina!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu när hon är stor har jag glömt bort det grusiga och tjatiga för det var egentligen så obetydligt ♥

      Radera
  3. Så härligt med egen trädgård. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trädgård? Hade ni stannat hade du fått se vännen...
      Hon odlar till försäljning och eget bruk
      Hon bor i Paradiset

      Radera
    2. Du får göra ett eget bildreportage därifrån nån dag. :D

      Radera
  4. Jag började titta på filmen hemma hos en vän, men sedan missade jag sista kvarten så jag vet inte hur det gick!

    Min äldsta är 27!!! Jag känner mig ju själv som högst 25, mentalt sett. Men har man bara en bra relation så blir det roligare och roligare faktiskt. Och så kan man fråga ungarna om allt det där elektronikpraktiska, mycket bekvämt. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då får du se filmen en annan gång :)

      Så sant att man får en relation som är roligare på ett annat sätt. Man kan prata allvar, skratta, tjafsa lite... och få hjälp med elektronik ;)

      Radera
  5. Ibland är det bra med reklam ;)
    Jag har inte varit en som tycker om att påta i trädgården,men jag börjar att gilla det mer och mer.
    Ja..var tar åren vägen?
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som sagt... här snackar vi inte liten trädgård utan stora odlingar. Jag älskar hennes skitiga naglar och stora varma kramar ♥

      Radera
  6. Det verkar som åren bara flyger iväg. Igår fick jag ett barn nu är hon redan en mamma. Vi ser våra barn växa upp och det är då som vi förstår att vi åldras...
    Det är härligt och nyttigt att odla maten själv. Kul att dom var med i tidningen :)
    Lördagslkram

    SvaraRadera
  7. Tack för dina tänkvärda ord. Vid din sida låter som en titel på en fin film. Blir nyfiken. Varma kramar och hoppas du får en fin lördag.

    SvaraRadera
  8. Vilket gulligt inlägg, som jag instämmer i.

    Önskar dig en härlig lördag!

    SvaraRadera
  9. Åren försvinner inte, de ombildas till erfarenheter och minnen ;) (hoppas jag i alla fall eftersom våra grabbar är 22 och 24 år...)

    SvaraRadera
  10. Åren? Fortare och fortare rullar de förbi och barnen blir vuxna, får egna barn och plötsligt märker man att man är lika gammal som ens mamma var en gång...:D
    Kram ♥

    SvaraRadera
  11. Firade vår 30-åring igår.. hur märkligt är inte det?! Nu har jag två barn ÖVER 30!! Jösses!

    SvaraRadera
  12. ........& idag öppnade vi "Snårets Lilla Gröna" för denna säsongen & kalaskul var det!!!!!!!!!!! :o))
    Löv U sis!! ♥
    Pöss.....

    SvaraRadera