söndag 12 augusti 2012

Hur gör man?


Vissa dagar finns kraften att ta en fika med någon
Nästa dag är soffan min bästa vän (och min värsta ovän)
Jag kan orka ta bilen till ett fik för att sitta där i timmar
Jag orkar ibland laga bra mat
Ibland orkar jag bädda och diska ett diskberg

Har ändå haft en relativt bra vår/sommar
Guldkornen har varit...
Dagliga träffar med dottern för övningskörning
Mor-och-dotter-dag på stan och andra träffar
Träffat mamma mer än på många år
Bloggträffar de luxe (korta men intensiva)

Räknar man samman timmarna och dagarna som jag haft ett socialt liv fyllt av glädje och aktiviteter från våren och fram till nu är det inte mer än en piss i havet. Ändå är de få tillfällena så värdefulla för mig och har gett minnen att suga på under höst och vinter.

Varför känner jag då att jag inte räcker till?
Jag orkar inte varje dag
Jag har ett ont som inte syns och ett som syns
Det som inte syns gör nästan ondare
Ibland när det är stopp säger jag ändå ja... för att jag så gärna vill
Det har jag fått sota för efteråt med värk och mördande trötthet
Ändå har det varit värt det

Att vilja och att orka är två olika saker
Jag kan komma gåendes med ett leende utåt men med tårar inåt
Men så länge jag ler så ser ingen
Så länge jag sträcker på mig och inte gnäller mår jag bra (för andra)
Så länge jag gör saker uppfattas jag som att orka (mer än jag gör)

Jag vill orka med äkta vilja/glädje utan vetskapen att det straffar sig (värk)
Jag vill även ha rätten att säga nej utan dåligt samvete (varför är det så svårt)
Jag vill klara ett tvättpass utan att det känns som dubbla maraton
Jag vill diska utan att behöva ta paus
Jag vill kunna stå upp och vika tvätt
Jag vill kunna dammsuga 65 kvadrat utan 3 paus
Jag vill sova en helt natt utan värk och mardrömmar

JAG VILL RÄCKA TILL - I LAGOM UTSTRÄCKNING
Å gudarna ska veta att jag försöker

JAG VILL VARA EN STARK & NÄRVARANDE MAMMA, DOTTER, SYSTER, VÄN & KOLLEGA

15 kommentarer:

  1. Instämmer i det mesta. Idag vill jag bara gråta :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då tycker jag att vi gör det... gråter/Kram ♥

      Radera
    2. Har redan börjat, för flera timmar sen! Kram på dig med!

      Radera
  2. En dag vänder det och du kan börja leva livet som du vill och som du är värd. Även fast det verkar vara långt borta just nu. Ta hand om dig och din kropp. Var snäll mot dig själv och säg att det kommer att ordna sig. För det tror jag att det kommer att göra.

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
  3. Jag kan inte ge nåt svar men jag skickar kramar. ♥

    SvaraRadera
  4. Dina ord, så väl förstådda av mig så att de skulle kunna vara mina egna. Minus värken då. Att det ska vara så svårt (i samhället) att få vara tillräcklig utifrån den förmåga man faktiskt har istället för att man ständigt ska uppvisa en fasad som tillfredsställer andra före en själv.
    Några tankar från mig, några svar har jag inte men jag gissar att du nog inte heller att ställde en fråga. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt rätt Milla! Jag ställde ingen fråga och förväntar mig inga svar. Det jag ibland (bara ibland) saknar är en man vid min sida så att jag FÅR vara otillräcklig. Nån annan som kan laga mat, städa, handla... osv!! DET är nog det värsta... att vara ensam i det hela. Man måste vara så j*a frisk för att orka vara sjuk//Kram ♥

      Radera
  5. Det syns ju inte alltid utanpå hur det känns inuti. Kram,kram.

    SvaraRadera
  6. .....du "glömde" en sak......att du vill vara den bästa systern som finns!!!
    & DET är du min älskade "syster"!!!!! Den absolut bästa!!!!!!!!!!
    Löv U mest!!
    Pöss... ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken tur att man kan gå in och redigera sina inlägg :)
      Löv U 2 ♥

      Radera
  7. Du måste sänka dina krav på dig själv.
    Orka med äkta vilja/glädje med vetskapen att det straffar sig (värk). Det är ofta värt det!!
    Du har rätten att säga nej utan dåligt samvete (problemet är att du inte vill acceptera att du har den rätten)
    Klara ett tvättpass utan att det känns som dubbla maraton kommer du inte att göra så länge du inte är frisk. Acceptera det så blir det genast mycket lättare.
    Diska med paus!
    Sitt och vik tvätt.
    Dammsug 65 kvadrat med 100 pauser om det behövs. Var glad över att du kan dammsuga öht.
    Du vill sova en helt natt utan värk och mardrömmar. Det vill jag också. :)

    Allvarligt, du behöver inte acceptera att du inte är frisk med den bemärkningen att du bara ska sitta ner och acceptera eländet. Men du kan acceptera att du inte fungerar som du bör just nu. Lev efter det och prioritera roliga saker framför trista.
    Finns inga måsten (förutom äta, skita och sova)
    Det är inte lätt, men det går att ändra sitt tänk. Att acceptera det man inte kan förändra. Hur tror du att jag fixat 10 års elände utan att bli en bitter kärring? ;)
    Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gör så gott jag kan kloka Anne... "Problemet" är väl att andra inte kan respektera begränsningarna. DÄR ligger mitt problem... att skita i vad andra tycker. Svårt när det gäller de närmaste... de man älskar mest. Andra skiter jag i. Jag sitter inte på arslet och väntar på att nåt ska hända i alla fall. Då hade jag inte kommit så långt som jag gjort. Det vet du också. Vi är båda fighters. Å nån "citronvagina" är jag inte och kommer aldrig bli. Ibland rinner det bara över och SÄRSKILT när det inte finns nån annan person i hushållet som naturligt kan ta över en dag eller två när man dippar.
      Puss på dig ♥

      Radera
  8. Åh, fina du!!! Så bra du beskriver det!!!!!

    Önskar så innerligt att du kunde få allt det där du vill ha OCH förtjänar!

    Superstora kramar!!!!!

    SvaraRadera