onsdag 27 juni 2012

Vacuum, väntan, längtan & jävligt trött


Nu är det så här att jag är skittrött på det här värkandet, molandet och olustkänslorna. Så vad har skett sedan mitten av mars?

Följande piller har testats:
Ipren
Panodil
Paraflex
Citodon
Pronaxen
Cymbalta

Behandlingar:
Stötvågsbehandling
Rehabiliterande sjukgymnastik 2 ggr/vecka
Egenfinansierad massage
Psykotearpi

"Resultat":
NOLL
Sämre? Nej!
Bättre? Nej!

Står och stampar på ruta ett
Väntar på att tant doktorns semester ska ta slut så hon kan remittera till smärtkliniken dit det bara är 2-4 månaders väntetid
Väntar på att kunna lämna besked till jobbet när jag kan komma tillbaka
Väntar på att kunna gå 15 trappsteg utan att behöva stanna 3 gånger
Väntar på att kunna gå mer än 50 meter utan att behöva vila
Längtar efter att vara riktigt glad
Längtar efter att orka umgås på riktigt med mina vänner

Befinner mig i ett vacuum där inget händer. Inte ett skit!!! Är det konstigt att det påverkar humöret?
Aaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhhhh.............

17 kommentarer:

  1. Förstår att det känns fruktansvärt motigt.
    Pratade nyss med svärmor som sitter i en liknande sits sedan årets början, tröstlöst med oändliga väntetider och otaliga varianter av piller som inte hjälper.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väntan är nästan värre än det onda. Att inte veta. Förstår din mamma mer än väl

      Radera
  2. Nä, det är inte konstigt, men jag tänkte som första tanke : Välkommen till verkligheten!
    Hemskt men sant!

    SvaraRadera
  3. Jag tycker att du är förvånansvärt pigg och alert i humöret för att ha det så jävligt. helt sant.

    Har du blivit utredd för me?

    Kram från ett kontor på Dal

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kollade en länk och flera symtom stämmer men det är ju livsfarligt att försöka ställa en själv. Får väl ta med en lista med tänkbara diagnoser till doktorn nästa gång

      Radera
  4. Fy för den lede att du ska behöva ha det så där! Jag förstår frustrationen av att inget hjälper och att alla väntetider är så utdragna :(
    Hoppas att solen kikar fram så att du kan njuta i din lilla oas på balkongen. Kram kram.

    SvaraRadera
  5. Ditt Aaaaa i slutet av inlägget säger allt. Håller tummar för att doktorn snabbt är åter och att du får rätt hjälp.
    Kram ♥

    SvaraRadera
  6. Men det är ju för eländigt att du inte kan få rätt hjälp någon gång!!!!!!!!!!!! Förstår att du inte orkar vara glad, jag tycker att du klarar att hålla humöret uppe förvånansvärt bra. Men då ser jag dig jui nte utan läser bara vad du väljer att skriva:/
    KRAM!!!

    SvaraRadera
  7. Det är det bästa med bloggen. Jag kan läsa och skriva positiva inlägg mitt i allt elände. ALLA har tydligen semester så det är bara att... VÄNTA!!!

    SvaraRadera
  8. Tråkigt, jag har också hamnat i någon frustrerad känsla. Jag har nu varit hemma på heltid sedan november och vad har hänt för att jag ska större förutsättningar att klara av att jobb utan att bränna ut mig igen. Ingenting. Verkligen ingenting. :( Ska ta upp detta med läkaren på fredag. ....jag är trött.... Förstår dig vännen. kram på dig. kram på dig.

    SvaraRadera
  9. Förjävligt att du ska behöva vänta för att de har semester. :/

    Kramar om

    SvaraRadera
  10. Förstår att det måste vara oerhört frustrerande att varken medicin eller behandling hjälper ett skvatt. Antar att det gäller att komma till rätt läkare som söker diagnos och behandling snarare än att bara sjukskriva och se tiden an. *bamsekramen*

    SvaraRadera
  11. Åh. Frustration är ordet. Och besvikelse.

    SvaraRadera
  12. Låter inget vidare! Tro mig, jag förstår dig! Önskar jag kunde göra hokus pokus. då skulle jag göra så att varken du eller jag har ont.
    Jag har inte haft semester sedan jag fick Fibromyalgi och trasig rygg. Alltså: Jag är fånge i min egen kropp...
    Tänk att vara smärtfri för en dag, det skulle bli skönt.
    Kram vännen <3

    SvaraRadera
  13. Jag lider med dig,vännen.
    Hoppas verkligen att du får hjälp snart.
    Kram!

    SvaraRadera