lördag 2 juni 2012

Minnen och tankar


Sitter i solen och blåsten på balkongen med en kaffekopp och tänker att det snart är midsommar. Tittar på mina balkongblommor (mest för att blommor är så förknippat med midsommar) och direkt är tankarna hos pappa. Hur ser blommorna ut jag planterat på graven? Måste jag byta ut dom? Kanske dom inte passar att ha i ett litet land? Kanske några andra sorter klarar sig bättre?

Även om min sorg idag är sundare, att jag inte gråter så ofta och att det är lättare att leva vidare så tänker jag på pappa nästan dagligen. Just nu när jag satt där ute så tänkte jag... "Tänk vad jag tänker mycket på pappa. Nästan hela tiden. Kommer det alltid att vara så? Tankarna gör mig ju ledsen och jag vill vara glad". Samtidigt är jag glad ATT jag tänker och ATT det smärtar att inte ha pappa kvar. Det är jobbigt med sorg... även om sorgen har en förmåga att plocka fram minnen från stunder vi haft tillsammans.
Älskar dig min änglapappa

13 kommentarer:

  1. Man slutar aldrig tänka på de man älskar. Ni har haft en otrolig bra relation och han finns hos dig, med dig för alltid.

    Vi har bara regn och vind idag. så idag stannar vi hemma.
    Lördagskram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han finns i mitt hjärta och i mina minnen alltid...

      Sol, halv orkan och ökad molnighet. Får se vad dagen har att bjuda på

      Radera
  2. Det måste väl finnas glada tankar att tänka om honom? Jag är glad att min pappa ligger i minneslunden, så man slipper gå dit! Han finns med mig överallt, det är mycket enklare på nåt vis! Precis så ville han ha det :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är precis vad jag skriver... "att sorgen har en förmåga att plocka fram minnen från stunder vi haft tillsammans"... och då menar jag förstår alla fina minnen

      Radera
  3. Sorgen förändras (jo, det har man ju hört)
    Jag känner fortfarande efter 20 år att min pappa finns i mina tankar varje dag kanske inte medvetet men alltid redo att ploppa upp. Ploppa upp vid de minst oväntade tillfällen av vitt skilda orsaker. Värken av saknad kommer också ibland och jag minns varenda detalj om den dagen som han dog. Vissa saker blir nog inristade för evigt men kanske inte lika smärtbart långvariga då de dyker upp.

    Tänker på minnen? Jag kan fortfarande minnas min pappas raspiga, fula fötter hemma på den polysterbruna heltäckningsmatta som vi hade i vårt vardagsrum, skratt. Brr,jag gillar inte fötter :)

    Saknaden är större. Kram, kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är precis så jag menar... som du skriver. Jag minns också i detalj de sista veckorna i pappas liv då vi var nära dygnet runt. Men jag minns även hur kan kunde muttra, dra sjuka skämt osv osv osv

      Radera
  4. De i sådana här stunder som jag börjar tänka på, vad är meningen med livet.... Jag har så svårt att acceptera att jag ska mista mina föräldrar (jag vet att så är det, men det är en tanke som jag inte kan greppa) varför är vi här, vad är mening. varför?? Jag ska inte lasta dig med mina tankar. Förlåt. Usch vilken konstig kommentar det här blev. Kram på dig goa fina kvinna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En del inlägg väcker tankar av alla möjliga slag. Be inte om ursäkt. Dina tankar är dina och viktiga för dig. Själv har jag aldrig funderat över meningen med livet... men min mamma har gjort det periodvis/Kram

      Radera
  5. Precis som för dig var sorgen efter min pappa mycket stark. Han betydde och betyder fortfarande mycket för mig. Jag känner med dig. Det är smärtsamt, men ändå fint i sin smärtsamhet. Varm kram fina Helén och en fin helg!

    SvaraRadera
  6. Det minskar i intensitet, saknaden, men den kommer alltid att finnas där. å är det i alla fall för mig.

    Vad roligt att boken var i din smak, jag trodde det skulle kunna vara så men var inte 100% säker :) Kram

    SvaraRadera
  7. Han är så fin din Änglapappa ♥
    Kram ♥

    SvaraRadera
  8. Jag är så glad att jag har mina föräldrar kvar i livet. Även om jag kan bli galen på dem ibland. Vill inte ens tänka på att de kan dö och då är de ändå snart 80.
    Min morfar dog för tjugo år sen, nästan 100 år gammal så det var hans tid och han ville dö. Mamma pratar med honom varje dag, fortfarande.

    SvaraRadera