onsdag 8 februari 2012

Bryta ihop & sen resa sig igen

Igår blev det FÖR mycket (tur man inte vet allt i början av en dag vad som komma skall). Det började bra med sedvanligt jobb. Ett jobb jag gillar.
Att snoka reda på information för att göra bra utredningar och fatta rättssäkra beslut som påverkar den enskilde (funktionshindrade barn) på ett fullgott sätt.

13-14.30 var det handledning på jobbet. Bland annat fick vi göra övningar som handlade om kompromisser... fast omvänt. Vi skulle INTE kompromissa. Kul men tufft och annorlunda. Nästa övning handlade om samtalsmetodik. Vi var två och två. Var och en fick instruktioner enskilt av handledaren. Jag skulle vara överläkare på psyk och träffa en patient som kommit in under natten och varit förvirrad m.m. Jag går tillbaka till rummet och sträcker fram handen till min kollega som jag förutsätter spelar patienten. HA!!! Hon hade fått samma instruktioner som jag. Fatta dilemmat. Båda skulle övertyga den andre om att hon var patient.

Hann sen jobb-jobba 30 minuter innan det var dags för nästa "terapi". Mindfulnessgruppen 15.30-18... vilket innebär "terapi" från 13 till 18 samma dag!!! Jag var verkligen skitfrustrerad och irriterad hela tiden. Kunde nästan inte alls koncentrera mig fast jag försökte så mycket att jag fick spänningsvärk. Sista 3 minutrarna var det en ny andningsövning. Då kom tårarna. Dom första. Fick undan dom innan alla skulle öppna ögonen. Sen pep jag därifrån lika snabbt som en avlöning stannar på kontot.

Fortsatte gråta och gråta när jag kom hem. Det fanns vid det tillfället ingen annan i hela världen som var mer ledsen än jag. Eller hur?!!! Insåg så småningom att det blev FÖR mycket terapi på en och samma dag. Det tillsammans med ständiga tankar på en tung årsdag OCH Stockholms blodbad gjorde att jag bröt ihop. Idag är jag hemma för att resa mig och det känns som ett klokt beslut. Första trappstegen är avklarade... och jag fortsätter klättrandet vid diskbaljan och senare med fika på stan med goaste dottern.

Vem har sagt att det ska va lätt att leva? Det är väl bara att bryta ihop och komma tillbaka? Nja... så funkar det ju inte riktigt. Vi måste lyssna på våra kroppar. Det gör jag idag.

En del trappor känns långa och oöverstigliga... en del kortare (foto lånat från Google bilder)

15 kommentarer:

  1. En trevlig blogg till,ha en fin dag.

    SvaraRadera
  2. Det är bra att gråta, renande och avslappnande enligt min sjukgymnast! Eller för att uttrycka mig som hon gjorde: Man släpper på spänningarna när man gråter! Kram på dig!

    SvaraRadera
  3. Oj vännen, Vad tunt. Klokt av dig att stanna hemma och vila. Hoppas du får en härlig stund med dottern. Det är ju bästa medicin.
    Styrkekramar i massor

    SvaraRadera
  4. Jag förstår. Vissa dagar är extra tunga. Det ger sig ska du se. Det vet vi ju, även om det ligger bortom muren vi måste kliva över...

    SvaraRadera
  5. Ibland är det skönt för kropp och själ att bryta ihop också. Även om det kan kännas jobbigt för stunden. Men känns (oftast) skönt efteråt.

    Kram!

    SvaraRadera
  6. Med så mycket spänning är det inte konstigt om du behöver lätta på trycket emellanåt. Bra att du stannar hemma idag.

    Ganska kul att ni skulle övertyga varandra att vara patient, var det med flit från handledaren det blev så? :)

    Det där med tung årsdag förstår jag. ♥

    Men Stockholms blodbad?? Det är väl ganska många år sedan?? Du hade väl inga anhöriga där? ;)

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var med flit! Båda satt där och försökte övertyga den andre om att hon var patient, hade hallucinationer och därför trodde hon var läkare... osv osv osv!! Syftet? Vet inte...

      Stockholms blodbad KAN ha flera betydelser med lite fantasi :))

      Radera
    2. Men va 17....du bor ju i Västervik!!! Hahaha!! ;)

      Radera
  7. Det är bra att få gråta ut. Klokt av dig att vara hemma idag. Kramis på dig.

    SvaraRadera
  8. Ibland är det inte ens idé att försöka hålla tillbaka det som vill ut. Och till vilken nytta skulle det vara? Nä, lyssna du till kropp och sinne. Det är bara klokt. *KRAM*

    SvaraRadera
  9. oj oj... sthlms blodbad t o m!
    ha en bra dag. njut av fika m dottern.
    köp dig tulpaner :)
    kram och ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. JA!!! Tulpaner måste jag ju ha såklart :)

      Radera
  10. Det var väl precis det du gjorde, bröt ihop och kom tillbaka =)Och Stockholms blodbad...Glöm det!
    Hoppas i morgon känns bättre!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blodbadet infinner sig vare sig jag vill eller inte. Åtminstone ett par år till... antar jag ;)

      Radera