Det har varit mycket sedan våren 2010 åt helvete för mycket men det hjälper inte att jag lägger mig ner och bara väntar på att allt ska bli bra, bättre eller annorlunda. Så enkelt är inte livet inrättat. Det hjälper inte heller att skjuta undan problem som dyker upp - dom kommer alltid ifatt.
Det finns många sätt att dämpa smärta, oro och sorg men dom flesta är bara ett sätt att lura sig själv. Jag tror vi behöver smärtan, oron och sorgen för att bli starka - hur konstigt det än kan låta.
Utan att lista all skit som hänt sedan våren 2010 - och som bara fortsatt och fortsatt på olika nivåer - kan jag ärligt säga att jag faktiskt (på ett sätt) känner mig starkare. Men även skörare och mera lyhörd. Framför allt för mig själv- min kropp och mitt psyke. Å det är ju bara bra. Jag har ju bara ett liv... och det går INTE i repris.
Så jag är tacksam för alla prövningar... trots allt ♥
"Skit" har en tendens att skala av en hel del yta av en person. Kanske för att man när man tvingas möta sorg och elände blir lite mer ödmjuk till livet.
SvaraRaderaÅ andra sidan kan jag, i mitt fall, bli lite ledsen över att jag tar så otroligt illa upp när människor är elaka. Jag menar - livet är så förtvivlat skört så det är min/vår plikt att fylla det med så mycket glädje, kärlek och omtanke det bara går. *kramen*
Jag tror att allt i livet har en mening fast man ibland inte förstår vad. Kram
SvaraRaderaOm du tycker jag kommenterar lite för sällan hos dig, så beror det på att jag inte kan göra det från explorer, varken hemma eller på jobbet. Så jag får passa på när jag har en dator med firefox installerat. Men jag följer varje inlägg :)
Jag vet inte, kanske man lär sig något av livets prövningar
SvaraRaderaDu, hej, här är jag igen.
Ha ett gott slut på kvällen
Märta: Jag tar oxå illa upp o blir ledsen av elakheter. Såna människor anser jag har ett fattigt liv. Dom behöver rannsaka sig själva. Innebär dock inte att jag är felfri. Inte på långa vägar.
SvaraRaderaMarianne: Har inte tänkt tanken. En del blir sura för att man inte kommenterar varenda inlägg. That´s not me... Kramen ♥
Nämen snawitz.... HEEEEJ!!!! Kram & natti (snart)
SvaraRaderaHar ofta önskat att man kunde köra simuleringar på sitt liv, se vad som hänt och kommer att hända om en eller annan faktor hade varit annorlunda. Jag är rätt nyfiken av mig. Nu får man ta det som det kommer.
SvaraRaderaJag är inte helt säker på att sorg och smärta gör en starkare. En del personer blir snarast bittra och elaka. Man får vara djupt tacksam så länge man inte hamnar i den fällan. Jag vet inte om jag är någon bättre människa nu efter diverse prövningar, men lite mer ödmjuk tror jag ändå. Och faktiskt hyser jag lite mer tilltro till människan, för även om jag mött brist på inkännande och klokskap och omtanke så har jag också mött motsatsen, många gånger. Så många människor i vardagen som skiner som ljus, bara man tittar noga.
Tycker allt att du är ett ljus, frk Hulda.
Det sägs ju att man får inte mer än man orkar bära, men ibland kan man ju undra :)
SvaraRaderaI mitt fall stämmer det att "det som inte dödar, härdar".
SvaraRaderaSå visst kan jag förstå dig!
Vi har alla olika ryggsäckar och min övertygelse är ändå att de tuffa erfarenheterna antingen gör en till bitterheten själv, som du skriver S, eller begåvar oss med mera ödmjukhet och lyhördhet inför andra. Att orka bry sig även om man själv har det tufft. Kan sammanfattas med det som Mångmamma skriver även om det kan låta hårt. För mig stämmer det i alla fall. Jag lever ju. I allra högsta grad.
SvaraRaderaSist men inte minst. Tack fina S för de värmande orden. Du vet att du har samma inverkan på mig ♥
Vilken underbar, ärlig och inspirerande blogg du har! Jag önskar dig all lycka och välgång. Kram
SvaraRaderaprövningarna gör en ärligare. och man får mer tyngd som människa. samtidigt flyttas perspektiven omkring och man är ömsom nära, nära och far away.
SvaraRaderajag tycker att det är lättare att ta problem nu än för t ex 20 år sedan. nu vet jag att livet går vidare hur mycket jag än försöker stå emot.
minns du en liten textrad jag skrev i våras?
"framtiden ger sig inte"...
kram bästa hulda - me love your blogg ♥
Vilken härlig feedback. Ett gäng kloka tjejer som inte heller ger sig ♥ ♥ ♥
SvaraRaderaJag tror också att smärta och sorg får oss att växa i slutändan. Men först har det en tendens att hopa sig över oss, tyvärr. Ibland blir det för mycket. Nu hoppas jag att det vänder för dig och att du får lugn och ro och ett fridfullt liv.
SvaraRaderaKram.
Tack snälla Husfrun... det hoppas jag med. Nu vill jag ha stillhet en lång tid framöver... åtminstone vad gäller tråkigheter
SvaraRadera