TILL EN ÄKTA MÄNNISKA ♥

Inne hos Helena som har bloggen Livet på landet utmanar hon oss andra att berätta om en person som betytt mycket för oss. Inte världens lättaste utmaning eftersom det finns många som betytt mycket för mig... men på olika sätt. Jag har dock en person som är något alldeles extra och som jag vill ha kvar i mitt liv hela livet ut.

Man kan säga att vi träffades redan i våra mormödrars äggstockar. Men utan våra pappors spermier hade det naturligtvis inte blivit nåt av oss... kanske en våt fläck på ett lakan ursäkta det dåliga skämtet. Våra mormödrar kände varandra. Våra mammor umgicks som barn och tonåringar, och sen dök våra pappor upp från olika håll. Till slut ploppade vi ut i världen. Jag kom i augusti 1965 och HON i januari 1966 så det är inte så långt mellan. När jag var cirka 2 år blev vi dessutom grannar. Vad vi sysslade med som barn är en helt annan historia full med bus, påhitt och osämja. Ett exempel på busen var att vi inför varje jul tog våra små pulkor och ännu mindre sågar och gick 50 meter till skogen där vi sågade av varsin grantopp skitförbjudet. När vi blev äldre blev vi äldre och av olika anledningar umgicks vi inte så ofta. Jag flyttade från stan några år, men vi hade alltid kontakt. Mer eller mindre.

Så kom då den där dagen vårvintern 1990 när jag insåg att jag var tvungen att flytta hem till Västervik (bodde i Linköping då). Den som först stod stridsredo var HON. Kollade lägenheter och fixade visningar. Jag var hemma över påsken och vi hittade en lägenhet jag kunde ta tillsammans med det som grodde inom mig. Det var tuffa månader innan min lilla älskade unge föddes, men HON fanns alltid där. Stöttade, tröstade och var förbannad tillsammans med mig HENNES humör har det aldrig varit nåt fel på.

I januari 2004 fick äntligen HON och sambon sitt kärleksbarn som jag numera är tokmoster till. Jag fick även äran att vara brudtärna vid deras bröllop sommaren 2005. Min barndomskamrat och jag har de senaste åren kommit varandra mer och mer nära av olika (tyvärr tråkiga) orsaker. Vi är SYSTRAR. Inte biologiska men så mycket systrar man nånsin kan bli. I vått och torrt. Det finns inget vi inte kan prata om. Vi respekterar varandras olikheter och olika åsikter. Blod är inte alltid tjockare än vatten. Vi låter varandra gnälla och älta till förbannelse om det behövs utan att anklaga den andre för att vara negativ och/eller långsint.

Sammantaget grundar sig vårt systerskap på ömsesidighet, respekt, kärlek, förståelse och framför allt en delvis gemensam historia. HON har ett enormt stort hjärta. Har under alla år arbetat med barn och då mest barn/ungdomar med särskilda behov. Nu har HON kunnat förverkliga en av sina drömmar... gå ner i arbetstid och ägna sig åt giftfri ekologisk odling. Ja... det är HON som tillsammans med maken har PARADISET där jag kan samla livskraft när jag vill.

JAG ÄLSKAR DIG MIN FINASTE SÖSTRA MI ♥ ♥ ♥