Gång på gång har jag varit inne hos Elisabeth/Punctum Saliens och läst hennes senaste inlägg. Det är inte ett inlägg man bara läser för läsandets skull. Det kräver en del reflektion och eftertanke. Hon skriver bland annat...
"Att vara med sig själv är aldrig enkelt. Det kan innebära att jag också tvingas möta sidor hos mig själv som jag kanske helst inte vill kännas vid eller minnas händelser jag trängt undan. För att få växa som människa tror jag också att vi behöver möta de jobbiga och svåra känslorna, utan mörker inget ljus".
Jag har varit inne och nosat på ämnet flera gånger, och ett av syftena med mitt bloggande är just att lyfta fram det tunga, sorgen, mina tillkortakommanden m.m. just för att jag tror att det lättar då. När man lyfter på locket och sätter ord på det där som finns där inne och tränger på... då lättar det! För det är inget som gör sig självt!
Jag ska inte tjata på om sorgen efter pappa och det arbetet, men det är just det där med att bearbeta som jag tror är viktigt. Att inte stänga av. En förutsättning är då att klara av att umgås med sig själv, sina känslor och sina tankar. Utan att fastna i cirkeltänkande. Det är bara jag som kan avgöra om det ska bli konstruktivt eller destruktivt... det där med bearbetandet och tänkandet.
Hon har rätt Elisabeth... "Utan mörker inget ljus". För hur ska vi kunna njuta av det goda om vi aldrig fått smaka på det bittra? Jag menar verkligen NJUTA!!! Så det inte blir slentrian. Jag vet hur det känns att vara riktigt glad & må bra, för jag vet även vad det innebär att vara riktigt ledsen och kämpa med en djup sorg, och att slåss mot ångestmonster.
Läs inlägget om du blir nyfiken... hon e bra som sjutton och får en att tänka till!
Visst är det sant!
SvaraRaderaDet är när vi vågar möta det svåra som vi växer. Ibland är det skitjobbigt att acceptera sina sämre sidor, men när jag vågar blotta mig och dela med andra så krymper dess betydelse.
Och att våga se sig själv ur andras perspektiv är tecken på mognad.
Jag jobbar fortfarande med att bli vuxen och växer varje dag.
På söndagar har man alltid lite ångest, trots att jag älskar mitt jobb och kommer att studsa till jobbet på morgon =)
Kram <3
Men Hej! Är det så du ser ut :) Vilken vacker bild! Jag har väldigt svårt för att kunna visa mig på kort. Men jag övar lite försiktigt. Lite lustigt....jag har också skrivit om ljus och mörker idag men mest om skugga....
SvaraRaderaAnn-Louise
Samma tankar har jag haft i flera inlägg, vi behöver kontrasterna i livet för att känna nyanserna och kunna uppskatta dem fullt ut. Vi behöver motgångar för att växa som människor, det är jag absolut övertygad om!
SvaraRaderaHär regnar det idag, men jag tänker på de senaste fina dagarna... idag är det ett kravlöst liv som gäller.
Samma med vädret Ailas... för att uppskatta det fina vädret måste vi lära oss stå ut med det vi inte uppskattar lika mycket. Kram ♥
SvaraRaderaKloka ord!
SvaraRaderaDet är ju verkligen så livet är, utan mörker inget ljus. Allting måste finnas i motsats för att fungera. Och motgångarna det är dom som gör oss till starkare människor och det är hur/på vilket sätt vi mottar dem i våra liv som avgör vilka slags människor vi är.
Det är verkligen inte lätt att leva, fast ibland kan det oxå vara allt bra underbart och ljuvligt
.
Tack för dagens mest tänkvärda ord.
Tack!
Utan mörker inget ljus...Precis så är det. Fint att du skrev det här inlägget. Det fick mig att börja tänka...
SvaraRaderaJag hade nog inte skrivit det om inte Elisabeth på Punctum Saliens "väckt" mig ♥
SvaraRadera