Hulda kan... ibland!

Idag fick jag nog av knakande trampa, löst styre och gnisslig sadel. Ringde cykelreaparatör och lät väl lite ynklig eftersom han fråga om jag kunde komma direkt. Visst! Ut efter Astrid för att få in henne i bagagen (har ingen kula). Inga starka armar i närheten så Hulda fixar själv.

Vad gör väl lite skitiga fingrar? Värre har dom sett ut kan jag lova... för jag har aldrig varit rädd för att gräva under motorhuven på en bil. Sånt måste man lära sig när man är singel och bara har råd att köpa gamla bilar :)

Fick lite ovett av cykel-Anders som sa att jag behövde ge Astrid nya däck och en rejäl rundsmörjning. Ja, jag vet. Har inte servat henne på de 6 åren hon har varit min :(  Hon klarar sig dock över vintern sa han. Efter en kvart var styre, handbroms och sadel fixad (den hade jag monterat lite fel förra året) och två nya trampor satt på plats. Vilken kille va!! Sa jag att han pumpade däcken också? Jodå... så nu kan vi rulla gnissel- och knakfritt igen.

Hulda utan lokalsinne fuskade och köpte kantareller i affären. Omeletten är i ugnen och stuvningen är klar och bara väntar. Tisdagsmums!!!