Snyftvarning!

Jag är inte den som skryter om min dotter. För att ni ska förstå så ska jag förklara hur det ligger till... innan ni lyssnar.

M har alltid sjungit. När hon blev äldre sjöng allt mindre hemma. På gymnasiet gick hon samhällsprogrammet med inriktning sång/musik. Hon tränade aldrig hemma inför uppträdanden. Jag fick inte höra vad hon var kapabel till förrän det var dags för uppträde med skolan. Alltså har jag aldrig fått höra henne under hennes utveckling.

Först var det ett uppträde kring jul 2008 (rysningar). Sen inför studenten 2009 satte klassen upp en version av "Gökboet". M sjöng två solo och en duett (dubbelrysning).

Strax innan pappa gick bort i mars säger hon... "Mamma jag vill sjunga den här sången för morfar på begravningen men måste spela in den. Jag kan inte sjunga där". Så hon och en gammal klasskompis + en kille med studiomöjligheter fixade en CD som spelades upp i slutet av begravningsakten. Jantelagen säger mig att jag inte får säga hur bra hon är, och hon vägrar lyssna när jag påpekar det och ger mig onda ögat. Men sanningen är den att ungen är skitduktig. Jag känner mig inte det minsta partisk för att hon är min... jag har ju aldrig fått höra nåt förrän det varit ett färdigt resultat.

Nu ska även ni få höra vad hon sjöng för pappa/morfar

(förlåt M... jag vet att du blir arg nu men jag lovar... ytterst få av våra nära bekanta som vet om min blogg . . . och varmt tack fina C för att du fixade till det så jag kunde lägga upp sången här)