Tänkte ta upp ett ämne som det garanterat finns olika åsikter om - det mediala!
Skulle gärna vilja ta del av er som upplevt något som inte har en naturlig förklaring, som haft "förnimmelser" osv...
Nä... jag är inte galen... inte mer än vanligt. Jag är bara intresserad. Inte fanatiker - bara nyfiken!
Jag vet helt enkelt inte, är på något sätt både skeptisk och öppen. Har inte haft några entydiga upplevelser, tror jag. Men ett par gånger när jag varit sjuk har jag haft fantastiska upplevelser av att se universums sanna uppbyggnad, se in i andra dimensioner, och annat. Funderar ofta över om de var enbart sjukdomssymptom, eller glimtar in i något annat...
SvaraRaderaOch när man ser döda människor blir det så tydligt att något saknas, livsandan, det är bara ett skal kvar.
Min man har gått ett par kurser i medial utveckling. Han har flera gånger lyckats "läsa av" saker som han inte kunde veta om en annan person. Så vem vet...
Spännande att läsa det du skriver S! Trodde verkligen ingen skulle kommentera inlägget. Kanske för att de som HAR upplevt inte vill dela med sig eller för att de flesta är skeptiker.
SvaraRaderaJag har upplevt/anat/förnimmat vid några tillfällen. Jag bortförklarar det inte... men jag snokar heller inte vidare. Jag tar det för vad det är. Tröst kanske??
Att se pappa död var konstigt. Men inte otäckt. Kände att det var den lånade kostymen som låg där så fridfullt och att hans själ fanns nån helt annanstans. Och ja... han har "besökt" mig... en gång... ca 2 veckor efter att han gick bort ♥ Det är i alla fall MIN övertygelse. Nån annan förklaring finns inte...
Jag brukar känna på mig saker innan de händer. Var på väg hem för några år sedan när jag jaobbade som utesäljare, från Linköping och när jag kom mot Gränna så kändes det som att jag skulle köra in i räcket och en krascha ner mot vättern. Lite längre fram blev det kö och det hade hänt en olycka precis där bilen hade kört emot räcket och kraschat ner mot vättern.. Flera sådana saker har hänt mig och jag tycker det är oerhört intressant med det övernaturliga! Skulle vilja gå kurs för att kunna se mer..
SvaraRaderaHallå vännen..jag tror helt klart på att förnimmelser är äkta. Jag tror inte på någon gud men jag tror på att det finns liv även efter döden.
SvaraRaderaSjälv har jag upplevt saker.
Dels då jag födde mitt första barn och var nära att dö. Jag såg min (då redan döda ) mormor krampa och blev så jäklans rädd att jag tror att det räddade mitt liv. Jag frågade min mamma efter det om det hade varit så i verkligheten men fick svaret att det aldrig hade hänt.
Likaså vet jag att min bortgågne pappa finns i min närvaro emellanåt. Min mamma vaknade ibland av att hon kände likdoft eller att någon slängde upp dörren och sa ett "den" hade dött.
Mycket riktigt så hade "den" gått bort eller någon annan i vår bekanskapskrets.
Så galet eller ej så är det ju upp till var och en att känna in eller att låta bli.
Det här är min tanke och känsla i ämnet men jag lämnar helt öppet och respekterar allas uppfattning och tro på något helt annat :)
Kram
Melinda: Jag undrar ibland varför vissa av oss ser mer än andra. Är de mer öppna? Vågar de vara det? Hur gör man? Ibland vill jag veta... ibland inte. Men jag avfärdar inget andra berättar. För mig är det på nåt sätt självklart att det inte bara tar slut. Vi är ju uppbyggda av olika energier. Vart tar dom vägen? Jag menar inte att farbror Gud sitter på ett moln i himlen... eller att alla döda är vitklädda änglar... men jag tror inte det tar slut
SvaraRaderaMilla: Tack för att du delar med dig. Å jag säger som du... det jag berättar om är MIN upplevelse och jag har full respekt för de som inte är av samma åsikt. Som du ser i mitt svar till Melinda tror inte heller jag på "Gud"... men ibland kan det vara lättare att kalla detta något för Gud än bara för något. Jag är kristen... inte religiös. Ber ibland men inte regelbundet. Känner dofter, hör en del... men aldrig sett
SvaraRaderaJag säger som S: är både skeptisk och öppen. Jag har haft ett flertal mediala upplevelser, som har stärkt min tro, men jag köper inte allt.
SvaraRaderaMin bästis är synsk och jobbar som regressionsterapeut, där man bl a går tillbaka till själens tidigareliv, så jag har fått uppleva mycket genom henne. Har provat på både hypnos och kontakt med medium.
Men jag har, i mina ögon, en sund skeptisk hållning.
Jag har haft kontakt med närstående personer som är döda, genom medium, och tror verkligen på de upplevelserna.
Jag är övertygad om att varje själ har en andlig guide (skyddsängel) men att vi är olika öppna för den.
Jag tror också att själen lever flera liv och att tidigare liv påverkar hur vi är i nästa.
Däremot har jag svårt för tv-program där man ska driva ut onda andar i hus och sånt där.
Inom alternativvärlden finns det tyvärr allt för många som är oseriösa och som bara är ute efter pengar. Min bästis brukar testa de som spår när hon är på mässor o dyl. För att se vad de går för =)
Jag har blivit spådd en gång och det var ord som hjälpte mig att hantera mitt liv. Det var en känd dansk spåman och en otrolig upplevelse.
Kram ♥
Tack fina Inna ♥
SvaraRaderaJag köper helt och hållet din övertygelse om att vi har skyddsänglar... "själar säger aldrig farväl"
Jag köper inte heller allt men erkänner att det är lite småkul med de där TV-programmen. Anser också att ju mer nån annonserar om sin "förmåga" ju mera bluff är det.
Att jag tog upp ämnet beror på att jag har en lapp framför mig med ett namn. Har inte kunnat bestämma om jag ska ringa... men nu vet jag ♥
japp! "såg" lillebrors själ lämna kroppen genom kistan på begravningen. har mormor med mig och tror på guds hjälp i många sammanhang. har sett många tecken för andra människor som givit dem ledning. själv har jag hittat pengar många gånger.
SvaraRaderaskulle i nuläget inte klara mig utan böner emellanåt om än aldrig så korta och små :)
tack för ett skitbra inlägg och stooor fråga ♥
love u//
jessan
Jag blir verkligen jätteglad för responsen ♥
SvaraRaderaNi är underbara som vill dela med er
Nu ska jag banne mig ringa det där samtalet
Vilken intressant frågeställning. Jag tror fullt och fast på att det finns saker man inte kan förklara. Själv är jag en sån där som "vet" saker i förväg. (och min dotter är likadan) Som för en gån för ganska exakt två år sedan. Då gick jag en morgon bara och väntade på att jag skulle få besked om en olycka. Kunde inte koncentrera mig över huvudtaget utan hade bara en vansinnig olustkänsla.Berättade det även för en kollega. Vid elvatiden på fm ringde min far och berättade att min syster voltat med bilen. (hon klarade sig tack och lov oskadd.)
SvaraRaderaIbland "ser" jag även folk. Första gången det hände var jag 14 år. Jag låg och läste i mitt rum en superromantisk bok.(ingen skräckis). Då hörde jag något som gick och slog i alla fyra ytterväggarna. Jag vart rädd och släckte lyset och drog täcket över huvudet. Efter ett tag kände jag mig iakttagen. Jag tittade upp och såg min mormor sitta i min fåtölj vid fönstret som en svart skugga ungefär.(hon dog när jag var sju) Men jag kände igen hennes profil. Ganska länge efteråt låg det en doft av hennes parfym kvar i rummet... Så visst - jag tror på sånt.
Visst är det häftigt och underbart och kusligt när man känner av...
SvaraRaderaDet som hände den där kvällen (ca 2 veckor efter att pappa dog) var att jag som vanligt låg och läste. Alla fönster stängda pga trafik. Katten (som då var i livet) låg på min mage men med ansiktet nedåt. Jag hade väl läst några minuter när jag tydligt känner hur nån blåser mig i örat. Fanns verkligen INGEN naturlig förklaring. När jag senare pratade med en god vän sa hon att det är typiskt med "andeblåsningar" när de som gått vidare vill göra oss uppmärksamma på att de finns med oss. För mig var det pappa... ♥
Jajamensan visst ser jag mer än jag vill, men talar inte om det. Jag respekterar alla som säger sig ha upplevt saker som inte går att förklara. Hur vore livet om vi inte hade saker att fundera över som vi inte med vetenskapen kan förklara?
SvaraRaderaDu kloka anemon vilken fin kommentar :)
SvaraRadera