Nu kör vi - Turboinlägg & BLOGGUTMANING !

Kämpade mig igenom min 4 timmars arbetsdag. Svängde sen in på Kronans droghandel. VÄRSTA kön och bara EN som expedierade. Adrenalinet sköt i höjden på nolltid, fast jag slutat för dagen och inte hade det minsta bråttom.

Hann tänka många destruktiva tankar om den obefintliga personalplaneringen och saknade min handledsgummisnodd. Som tur var satt ytterligare fem kvinnor som suckade, pustade och kläckte små tysta kommentarer som jag med mina Triax-öron hörde. Jag kunde inte låta bli, så jag öppnade min trut och kläckte nån kommentar. Det var som att dra ur proppen. Tänk så lätt gjort, men så sällan vi gör det. Jag var garanterat yngst i skaran med mina 45+ men jäklar vilka härligt bitchiga kvinns det var. Värsta diskussionen utbröt och jag kunde inte låta bli att berätta om gummibandsmetoden som Klokegård skrivit om. En annan kvinna berättade om en stressring hon haft stor hjälp av men som hon tyvärr tappat.
Dessa kvinns made my day ! ! !

Inhandlade därefter denna uppenbarelse som numera befinner sig nånstans i mitt tarmsystem

Jag köpte även en vetekudde (dottern "snodde" min när hon flytta hemifrån) eftersom jag, förutom tillfälliga muskelsmärtor, lider av en j*a mensvärk om jag inte får min p-spruta i exakt rätt tid. Imorron blir det rumpstick då familjecentralen har drop-in!

Men . . . NU är det dags för BLOGGUTMANING

Bästa Jeanette och jag har bestämt att JAG ska ordna dagens bloggutmaning, och att den skall beröra våra tillkortakommanden och/eller fobier, samt hur vi lyckas hantera dem. Du skriver ett inlägg på din egen blogg men länkar till detta inlägg, så får vi se vad som händer.

Mitt eget bidrag har jag ju egentligen redan lämnat genom att erkänna min brist på tålamod i köer. Men ärligt talat har det sin förklaring i min ständige följeslagare Herr Ångest. Så jag AVSKYR långa köer. Jag försöker andas och rabbla alla möjliga mantran. Ibland funkar det - ibland inte. Medicinering, terapi och daglig egenterapi är mina verktyg, och jag GÖR framsteg!

Sen har jag då den här märkliga fobin som heter emetofobi och som de flesta aldrig hört talas om. Inte ens sjukvårdspersonal. Spy-fobi helt enkelt! Tänker inte gå in djupare på detta men kan lätt jämföras med hur dom beter sig som lider av orm- och/eller spindelfobi. Flykt & panik! Undviker allt som har med eländet att göra så gott jag kan, och är glad att jag tillhör öron-näsa-hals-typen.

Sist men inte minst erkänner jag villigt att jag tycker jä*igt illa om en del personer och att jag har uppenbara problem med att hantera det emellanåt. Snor energi kan jag lova, men jag jobbat på´t.

Nu är det er tur tjejer. Berätta. Länka. KÖÖÖÖÖR!!!

Nu ska jag ta mig en

OCH