tisdag 28 juni 2011

Lampfoten har fått en hatt

Äntligen har jag hittat en skärm till min nya lampfot. Dyra lampaffären slår igen och den här blev min för 75 pix. Införskaffade även ett par bikinibyxor med lite ben = bye bye rakning, samt HÖG solskyddsfaktor så jag inte blir rosa & får ont

Hos pyskologskan gick det bra som vanligt. Fast det bara vara andra gången hos just henne. Kom dock in på ett känsligt ämne. Det här med att "göra slut med" människor som man anser snor energi, gnäller & klagar för mycket eller helt enkelt bara e jobbiga att umgås med.

Finns en (kanske två) sådana i mitt liv. Men jag vete f*n hur jag ska göra. Mycket svårt och mycket känsligt. Pyskologskan frågade vad det värsta som skulle kunna hända var... å jag sa att personen troligen skulle få ett psykbryt vilket JAG skulle få skulden för. Där höll hon inte med mig. Om jag säger vad jag tycker och känner (vilket jag har rätt till om det inte är i syfte att såra) så kan inte jag sen stå till svars för om personen ifråga inte klarar sanningen. Klart hon har rätt, men jag vet fortfarande inte hur jag ska göra. Måste tänkas igenom NOGA!!!

Nån som har några konstruktiva förslag?

11 kommentarer:

  1. Ibland är det lätt att vara pyskologska, för hon behöver "bara vara klok". Det andra kan vara värre även om man kanske vet, men... Så jag förstår precis!
    I princip måste var och en ansvara för sina känslor, men samtidigt måste man även klara de känslor som man eventuellt orsakat andra. Utan tvekan finns det ett litet dilemma där....

    Själv tror jag att jag skulle försöka "tala ut" med personerna i fråga (så där en gång till), försiktigt och lugnt men ändå uppriktigt och rakt och berätta hur det känns och säga att det måste bli en förändring, annars riskerar vi relationen. Man kan inte tillåta sig att vara någons soptunna hur länge som helst, för till och med sådana kan bli överfulla... Det är en sanning som alla vuxna människor nog måste acceptera.

    Hoppas att du njuter av sommarkvällen!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Tidigare i mitt liv var jag sån att jag var rädd för vad andra skull tycka och tänka om mina beslut i livet. Stora som små. När jag krisade för 13 år sedan och träffad en pyskologska fick jag i hemläxa att se mig i spegeln varje dag och se mig själv i ögonen och säga att jag står inte till svars för NN om vad jag gör och tänker.
    Det tog lång tid, men den hemläxan där och då var startskottet för en förändring hos mig.

    Du kan aldrig förändra en annan människa, bara ditt förhållningssätt till henne. Ibland räcker det, ibland måste man prata med personen ifråga.
    Det är svårt att bryta beteendemönster, men ibland måste vi för vår egen överlevnads skull.

    Sluta ta skit. Sluta vara soptunna. Säg ifrån. Ett annat knep som hjälper är att hålla händerna framför magen när man träffar energitjuven, för att skydda dig själv. Det hjälper faktiskt.
    relationer förändras och människor också.
    Ta vara på dig och ditt välmående. Andra får ta ansvar för sig.

    Kram <3

    SvaraRadera
  3. Jag glömde ju skriva att lampskärmen är skitsnygg!

    SvaraRadera
  4. Hej!

    Fin lampskärm!

    Det är lätt att säga men svårt att göra....kna jag väl konstatera utfirån en hel drös psykologsamtal. Man vet vad som är rätt oftast men nog tar man för mkt hänsyn.....Ta hand om dig!

    SvaraRadera
  5. Ni är härliga och fina tjejer med kloka tankar som stöttar otroligt mycket.

    Hade det varit "vem som helst" tror jag det varit lättare, men personen står mig nära av biologiska skäl å då är det minsann inte lika lätt. Jag kommer att tänka noga på vad ni skrivit och testa både det ena och det andra. Att prata "allvar" har jag försökt. Som att köra huvet i väggen och så får jag bara dåligt samvete tillbaka för X tycker som X gör... å därmed basta. Rädd att det slutar med ett utbrott från min sida en vacker dag och det känns onödigt. Men hur jag än gör känns det lite som moment 22.

    Kram alla fina ♥

    SvaraRadera
  6. Kan du hitta nya former? Inte träffas lika mycket eller under andra former? Jag läser mellan raderna och tror att jag kan fatta och känna lite hur du tänker och hur det kan förhålla sig. Om man inte kommer vidare men inte vill ha det som det är kanske just formen för umgänget kan ändras? Hoppas att du hittar en lösning för fy fan vad det tär!!
    Kram!

    SvaraRadera
  7. Du skulle kunna ta över efter min pyskologska Lippe... för det var just en av sakerna hon sa. Att jag har rätt och bör vara tydlig med att jag gärna träffas och pratar... men att det då måste finnas gränser för VAD vi pratar om. Har delvis försökt även detta men i det här fallet känns det som om det gamle talesättet stämmer... "det går inte lära gamla hundra att sitta"... Kramen ♥

    SvaraRadera
  8. Har tyvärr inget bra förslag. Jag är själv urusel på att "göra slut" med energitjuvar och får dåligt samvete för allt.
    Så jag känner igen mig i dig men kan inte stötta.

    Bikinibrallorna ser störtsköna ut. Vill också ha!

    SvaraRadera
  9. Jaa du sis....du har verkligen fått många & bra förslag....men jag förstår ditt dilemma! Den ena energitjuven kan du ju inte "göra dig av med".....bara (??!!) försöka hitta en form för att umgås & bara dom dagarna när DU känner att DU e´ stark nog!!! Den andra tror jag kommer att försvinna ur ditt liv....lite glidande kanske men, men.....
    Jaa, du vet ju egentligen vad jag tycker & var jag står men kunde ändå inte låta bli att skriva lite....e´ på lite skrivhumör känner jag!!! ;o))
    Pöss på da´ sis....löv U and C you soon!!!!! <3

    SvaraRadera
  10. Lairama: Ska provbada i dom idag. Trivs jag inte i dom kan du få köpa dom ;)) Finns inte på nån klädkedja. Löpt hos Marias Underkläder här i Vvik. Dyra? Inte så värst. Det var rea ;)

    SvaraRadera
  11. Hej, jag surfade runt lite och hamnade här och den här frågan med energitjuvar fångade mig. Det är sant som psykologskan säger att om du talar utifrån ditt hjärta så är det inte ditt fel om någon annan inte kan hantera sanningen. Men, det är svårt att genomföra och det krävs mycket styrka att se att det inte är ditt fel om någon tjurar ihop och ger dig skulden när du säger ifrån att du inte vill ha det så. Jag har gjort mig av med en hel del energitjuvar i mitt liv, och det var jobbigt som bara den, att gå genom det, men jag vann så mycket på det, jag slapp att känna mig dränerad efter att ha umgåtts med dem och jag slapp att känna mig mindervärdig (för lustigt nog är energitjuvar ibland duktiga på det också...) och jag är så glad att vara av med dem.
    Dock, jag har en energitjuv kvar i mitt liv, en släkting som jag av hänsyn till en annan släkting inte har sagt något åt än. Det kliar i mig varje gång vi möts att säga ifrån, men ibland är man ju tvungen att tänka på andra också som är involverade i ens liv. Tyvärr... Oj, det blev långt det här. Ha det gott.

    SvaraRadera