Otroligt men idag har det faktiskt gått som på räls på jobbet och jag har skrivit utredningar så att fingrarna snudd på började glöda. Å jag e så glad att jag nästan fattar nya datasystemet (men det är ett j*a skitsystem).
Senare idag kommer bästa Eva och hämtar mig och dotterns cykel som ska in på service. Skönt för henne att slippa gå överallt. Passar även på att fylla upp kyl o frys när jag får åka bil och slippa dra allt på cykeln. Måste bara ta några danssteg med snabeldraken innan hon kommer. Känns som om dammtussarna skulle räcka till att sticka en kofta med :(
Många och varma tankar till älskade dotera också som inte har det så lätt nu. Varför ska man tycka att dom är så SMÅ när dom har det jobbigt? Hon är ju inte mindre nu än om hon vore glad?!!! Men som jag skrev tidigare . . . som morsa står man pall när det handlar om barnen . . . oavsett om det bara är en havsbris eller en hel tornado
 |
| Kan allt bli en bitchig morsa och försvara mitt barn om det behövs |
Tillägg kl 13.40: Jag behöver få berätta . . . att jag är ledsen nu. Känslorna rinner över och det blir så uppenbart hur det har varit de sista månaderna. Bara kom över mig. Är pappa verkligen borta? Håller dotterns relation verkligen på att ta slut? Hur ska jag orka? Jo jag vet . . . jag KOMMER att orka! Tack för att ni orkade läsa om mitt "anfall"
På något underligt sätt så kommer man över det mesta. Man är starkare än man tror. Sänder en styrkekram, för det kan man inte få för många av.
SvaraRaderaTack min nya vän! Det är just kramarna man saknar i de här situationerna. Beröringen. Innebär INTE att jag vill ha en karl nu . . . absolut inte. Men utan beröring dör man. Å cyberkramar betyder minst lika mycket som fysiska kramar. Du får ett gäng tillbaka <3
SvaraRaderahåll huvudet högt - lyft en stund och sväva...
SvaraRaderakramar dig hårt och så är det bara att trampa vidare både för dig och dotra och kom ihåg: framtiden ger sig inte ♥
ha det fint och tänk på att jobbet går så bra - det är ju fantastiskt! men det är klart - du är så j*a bra som det går...
love and understanding åsså kanske lite rock´n roll på det//
Du kommer att orka! Just nu är du mitt i stormen bara. Och det är helt okey att vara ledsen, det ska man inte be om ursäkt för, det är en del av livet. Jag hejjar på dig!
SvaraRaderaOch ja! En hattask är väl ett bra ställe att gömma en tårta på? ;)
LOVE U GIRLS! YOU MAKE ME SMILE!!!
SvaraRaderaJa, mamma är man ju alltid till sina barn :)
SvaraRaderaSårbarheten kommer lättare över en då det gäller barnen...helt plötsligt påminns man ju också om att man själv "nyss" var ett :/
Kram
Kloka inlägg "rasar" in. Tack för att ni peppar. Efter att ungdomarna träffats en kortis idag (då jag var helt övertygad om att det skulle ske en brytning) så blev det lite lugnare, även om dotera bor kvar här ett tag. Jobbigt med den där berg-o-dal-bane-effekten. Ska de ske eller inte??? Som med pappa - ska han dö nu eller imorron? Hinner jag dit? Nu får småkottarna ta en dag i taget och jag . . . jag måste take it easy
SvaraRadera