söndag 16 september 2012

Det var fortfarande kallaste vinter...


... för 1½ år sedan
Då somnade min älskade pappa... stilla och värdigt
Det var den 16 mars och klockan var 04.53
Gryningen lät vänta på sig ännu en stund
Kostymen han fått låna under sitt liv släppte hans själ fri
Fri att möta det okända - smärtlösa och kärleksfulla
Vi fanns hos honom, höll om och skänkte kärlek
Det var så tyst och ändå så fullt av liv
Tårar av sorg... och leenden av fina minnen

Jag saknar dig för alltid pappa



"DET FINNS INGEN DÖD
SOM INTE BYTS I GLÄDJE
OCH INGEN MÄNNISKA
LEVER FÖRGÄVES"
(Bo Setterlind)

12 kommentarer:

  1. Varma styrkekramar till dig kära Hulda <3

    Tack för dina underbara ord om mig i Christinas blogg.

    SvaraRadera
  2. Så vackert skrivet. Kram till dig.

    SvaraRadera
  3. Det är vetskapen om att de finns kvar. Nära. Som gör sorgen lite lättare att bära om än bara som tröst. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nog finns dom kvar alltid. Själar säger aldrig farväl... ♥

      Radera
  4. varma kramar till dig och så fint du har skrivit om din pappa. Han finns med dig, det är jag helt övertygad om. Ha en fin söndag. Och tack för den fina kommentaren inne hos mig. Det värmer. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han finns med. Men visst skulle jag önska att han gav sig tillkänna lite oftare ♥ Jag har hittills haft en fin söndag

      Radera
  5. Saknaden får man leva med. Och vara tacksam över att man inser hur ödmjuk man ska vara inför livet och de levande. Kram på dig, Hulda. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lite tragiskt att anhöriga och vänner ska behöva dö för att man ska förstå att uppskatta livet. Men det är sant som du skriver... man inser att man måste vara mer ödmjuk... Kram

      Radera
  6. Så ledsamt...

    Massor av varma kramar°

    SvaraRadera