tisdag 1 maj 2012

Att gripa efter halmstrån


När alltför mycket går emot så griper nog de flesta efter alla halmstrån som går att finna. Likaså gör jag.
Det är inte så enkelt som det låter. Ibland som att försöka hitta en nål i en höstack. Men skam den som ger sig. Ingefära 400 mg med gurkmeja låter bra. Gott om antioxidanter, bra för för muskler och leder, innehåller C- och D-vitamin SAMT är bra för hjärnan. DET gillar jag!

Nån av er skrev här för ett tag sedan att mitt onda kan komma från ländryggen vilket jag mer och mer tror på. Kosttillskottet ovan är tänkt som en slags "krycka" tills jag kan träna mina muskler på riktigt.

Fatta hur j*a trött jag är på att inte kunna !

Känns som om jag hamnat i ett svart hål som jag inte kan kravla mig upp ur. Får tvinga mig att laga mat. Duscha. Plocka undan och diska det värsta. Ingen lust till nåt. Ingen ork. Ingen motivation.

Hur kunde det bli så här?

Hur kunde jag tillåta det?

Klandrar faktiskt mig själv för att jag inte sökte för värken i god tid. Nu drabbas inte bara jag utan alla omkring mig.

Svälja huvet och byta kropp kanske...

9 kommentarer:

  1. Du borde konsultera min bästis Alice!
    Hon har både reumatism och fibromyalgi och hon har lyckats att få ordning på både värk och vikt m h a kost och vitaminer.
    En av grundpelarna i hennes kost är spirulina. Pulver som blandas i en smothie med gurka, avocado, päron eller annat grönt och vatten eller äppeljuice varje morgon.
    Kolla på hälsokosten efter spirulina (är typ alger)

    Jag förstår att du har det kämpigt. Och du, kom ihåg att du är en "duktig flicka" och såna kör ända in i kaklet tills det brakar ihop. Lyssnar inte på andra, utan ska bara.

    Fokusera på dig och ditt välmående. Skit i jobbet. Svårt, men livsnödvändigt. Låt familj och vänner att förstå att du inte kan ställa upp och ta han dom alla andra som du brukar.

    KRAMAR

    ps. det var jättemysigt att se dig från ovan igår :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske dags att ge "den duktiga" sparken? Hon tar för stor plats. När jag ändå är på gång... Var och tog prov förra veckan. Sånt där som visar om man är på väg in i klimakte....... Ja.... du vet!!

      Radera
  2. Tror också att du lider lite av duktigflickasyndromet. Det gör många av oss kvinnor. Vi ska bara, hela tiden... mer och mer och inte vill vi känna några hinder på vägen. Inte förrän det säger STOPPPPPPPPPP!
    Var rädd om dig och lyssna både inåt och på kroppen. Det andra... Nja, världen brakar nog inte ihop i alla fall.
    Varm sympatikram!

    SvaraRadera
  3. Jag har en manlig sådan här hemma. Kan inte slå av på takten, kör på överväxel hela tiden. Har spelat bandy, hockey och fotboll. Jobbat tungt hela livet. Nu har han värk snart överallt, har haltat runt på tomten idag och kan inte ens njuta av solsken och värme. Barnen och jag tjatar att han ska slå av på takten, men tror du att han lyssnar?
    Hoppas att du är klokare och lyssnar på de råd du får!
    Kram ♥

    SvaraRadera
  4. Jag tycker faktiskt inte att du ska klandra dej själv för att du inte sökte tidigare. Vad hade varit skillnaden ? Vill kroppen göra ont så gör den det. Då skulle du ha sökt innan det började värka och få preventiv hjälp. Det hade kanske gjort skillnad. Att inte köra i 110 att träna de muskelgrupper som ligger i farozonen för just dej i ditt liv.Så skulle man kunnat göra om värken kommit pga stress och duktigflickasyndrom. Om man vetat före... Men om du fått en sjukdom, som jag tex, då kör ju den sitt race, man kan lindra med mediciner, fiskolja smörjer leder, upplever jag, B12 är bra mot värk och en del annat. Röra sej är viktigt, trots att det gör ont, annars blir det värre. Den enda tröst jag kan erbjuda är att man vänjer sej....

    SvaraRadera
  5. Det måste finnas hjälp att få. Nu har du ju ändå förstått att något måste göras - det lönar sig inte att gräma sig i efterhand över att du borde sökt tidigare - och då måste du väl få hjälp? På alla plan?

    Tänker så på dig!

    Mycket varm vårkram!

    SvaraRadera
  6. Du har redan fått kloka svar men just det där med att gräma dig är helt meningslöst.
    Nu är det som det är - bara att kavla upp ärmarna mentalt och leta efter bästa tänkbara väg tillbaka till ett smärtfritt liv.
    Vi är många som tänker på dig, Kram.

    SvaraRadera
  7. Värkiga kroppar är vi många som har bland bloggarna. Ibland har jag funderat om man på något omedvetet sätt söker sig till varann. Kan säga att efter alla många år med värk hjälpte det föga söka hjälp tidigt.. MEN efter 5 RIKTIGT dåliga år (efter en fallolycka och armbågsledsfraktur)och ryggproblem, med hemsk värk dygnet runt och lång sjukskrivning kan jag faktiskt se att jag är bättre. Jobbar 75% igen sen 1 år tillbaka nu kommer det mer i perioder och jag har lärt mig hantera det. Sen ryker man ju i besvärliga perioder som nu runt min pappas bortgång... Tycker ändå att jag "ser" en positiv och envis kämpare bakom dina ord. Det räcker långt!

    SvaraRadera