söndag 15 april 2012

Den där droppen

Tankar hänger kvar sedan igår.
Tankar som jag inte brukar tänka.
Åtminstone var det länge sedan.
Den där droppen som får bägaren att rinna över kanske snart landar i min bägare?
Valet jag gjorde förra veckan... att stanna hemma och vila min kropp... kanske inte var ett bra val?
Troligen inte om du frågar mina vissa kollegor eller min chef.
Jag är ju inte där och bidrar... och då kan inte mitt jobb bedömas.
Inte ens det jobb jag gör när jag är där.
Ligger jag efter med nåt?
Nej!
Har andra fått dra mitt lass?
Nej!
Ändå detta samvete som bankar och slår.
Som säger att jag inte får ha ont nånstans eller må dåligt.
Som gång på gång skriker... "Ryck upp dig för fan"
Hur gör man då när man rycker upp sig?
Litar på att tron kan försätta berg och börjar intala sig att allt bara är inbillning?
Som vi säger här... "Ida e de wätt tröttsamt å ja e less på´t"
Imorron är en annan dag... arbetsdag... och kanske jag vaknar och inser att allt bara var en ond dröm.

Ett gott skratt och lagom med gnäll förlänger livet. Idag är jag inte en höjdare att umgås med så förutom övningskörning med dottern ska jag hålla mig på min kant. För hemska tanke att smitta av sig med det här måendet på andra oskyldiga. Nä... det är nog bara inbillning det här med värk och annat skit. Doktorer har ju haft fel förr!!! Säkert bara latmasken...

23 kommentarer:

  1. Förnekelse och ignorering?? Den där stilen försöker jag också köra, att bara köra på och slå dövörat till kroppens viskningar om att något är fel. Men ibland funkar det inte, kroppen lägger på ett illvrål och man skiter nästan på sig av förskräckelse. Jag hoppas att du kan sparka det där tänket åt pipsvängen och vara rädd om dig. En viss envishet är av godo men man kan faktiskt inte göra så i längden och lat tror jag inte på att du är!!
    Hoppas du får en bra dag med dottern i bilen, bra dagar är läkande ♥
    *kramar om*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lippe!
      Önskar att dom som verkligen behöver förstå/respektera kunde läsa det här men jag gör ju allt för att hålla dom borta från min blogg!
      Kram ♥

      Radera
  2. Det hänger en droppe ovanför mitt glas också. Håller tummarna så den håller sig ... ovanför och inte trillar ner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns för många droppar. Det måste finnas flera kloka öron också, som lyssnar och tar på allvar. Vi håller tummarna ihop. Eller så blir det till att ta drastiska beslut. Jag kanske skulle ringa företagshälsan själv... och förekomma fru chefen

      Radera
  3. hörrö du!
    den där droppen har redan landat här.
    och vad det innebär för mig börjar nästan kännas skräckslaget.
    men idag är det kalas. lite sol och i morgon SKA jag ut och gå.
    om det så brinner i höft, ben, fötter whereever...
    själen orkar inte.
    kram till min fina hulda-maja ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle oxå kunna skita i kroppen och bara gå och gå men med inflammation tror jag inte att det är bra med överansträngning. Vete f*n vad som är bäst men jag tänker inte riskera att bli invalid genom att ta mig en långpromenad. Inte med tanke på att det nästan låser sig i höft/bäcken/rumpa efter 30 meter

      Radera
    2. klart du inte ska!
      jag saknar rökningen ibland....
      var en tröst.
      drygt 3,5 år nu - hejja mig liksom... för att...?

      Radera
  4. Du ska nog hålla dig stilla och lyssna till din kropp!
    En av de värsta sakerna med att ha en kropp som gör ont är väl att det inte syns. Utanpå. Alltså finns det inte, enligt vissa. Ibland kan man nästan önska att de själva drabbades.
    Tyvärr så klarar de sig, eftersom de som dranbbas är
    De som känner med andra.
    De som ger av sig själva.
    De som är varma och inkännande.
    De som bryr sig om.
    Stå på dig ♥
    Kram!

    SvaraRadera
  5. Nu får det snart vara nog med eländeskroppsskrället!
    Hoppas att du vaknar, pigg och alert som en sprudlande levnadsglad 10-åring imorgon bitti!
    Hoppas, alltså!
    Kram

    SvaraRadera
  6. Nää, inga fler droppar nu! Vad är det för jävla chef och inte ha förståelse?!!?! Latmasken springer åt andra hållet bara han ser dig tror jag. :) Kramar

    SvaraRadera
  7. Men hörre du! Visst är kropp och hälsa viktigare än vad kollegor och chef tycker!!!!

    Vad har du för puckad chef? Ursäkta mig, men man vårdar sin personal och stöttar när de behöver stöd.

    Ta stöd av ditt fackliga ombud och skyddsombudet.

    Var rädd om dig vännen!
    Kram <3

    SvaraRadera
  8. Nämen, har läkaren beordrat dig sjukskrivning och vila för inflammationen ska du lyssna på denne och inte bry dig i kollegornas åsikter. Önskar dig ett snabbt tillfrisknande!! *kram*

    SvaraRadera
  9. Detta dåliga samvete för att man inte är på sitt jobb. Att det ska vara så...Stödet som borde finnas verkar du inte få heller...Man ska vara frisk för att orka vara sjuk om man ska tänka på allt man måste möta och kämpa med/mot när man inte mår bra. Och medan allt det pågår slits den stackars människan ner bara mer och mer.

    Det blir ju som en ond cirkel. Det ena ger det andra. Jag lider med dig. Fy tusan vad du förbrukar energi som du behöver för att bli bra istället. Och inget går stressa på heller. Jag fick höra en gång att kroppen förbrukar så mycket mer av mineraler och vitaminer vid värk och sjukdom. Kroppen tar ju inte heller upp allt som den borde då. Jag läste att allt som händer med oss lagras i minnescellerna och har lättare för att komma tillbaka.

    Fyll på med extra vitaminer och näring. Vila och ät ordentligt. Men det tror jag redan att du gör. Prata om hur du känner det. Det tror jag är viktigt. Att inte spara allt inombords.

    Jag skrev om fåglar idag. Jag skickar en liten en med vindarna till dig.

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
  10. UNISONT SVAR:
    Jag visste att ni alla skulle komma med kloka reflektioner!
    Läkaren har INTE sjukskrivit mig... än... för jag har mörkat lite (ajabaja)
    För att få bra lön och inget knussel när man är sjuk eller VAB:ar krävs rövslicker vilket jag inte ägnar mig åt
    Imorron är det vardag. Då kan jag ta tag i mitt liv. Sjukgymnasten på e.m. På förmiddagen en del telefonsamtal. Ni kan nog räkna ut vart jag ska ringa. Återkommer med rapport!

    PS. För er som inte vet så jobbar jag på ett ställe där vårt uppdrag är att hjälpa och stötta människor med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar. Bevilja rätt insatser så att de kan garanteras goda levnadsvillkor. HAHAHA.... å så har vissa mage att behandla en del kollegor som skit DS.

    SvaraRadera
  11. jag vet en gång som min kollega frågade mig om vad som hände att jag blev hemma och inte kom till jobbet. Hon tyckte oftast det var jobbigare att stanna hemma och ta reda på det som inte hade hänt på jobbet när hon var hemma. Jag sa till henne då, att när jag blir hemma har det redan gått så långt att det handlar inte om jobb, kollegor, elever längre då. Utan om ren överlevnad.

    jag önskar med hela mitt hjärta att du inte väntar så länge utan lyssnar på kroppen tidigare än så.. Jobbet finns alltid kvar. Lyssna till dig själv och ta hand om dig själv. Du och hälsan först kram kram kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Ren överlevnad för att ha ett liv att leva när man kommit ifatt

      Radera
  12. Fy fasen vad BRA skrivet!! Klockrent! Exakt så har jag oxå tänkt. Jag har funderat mycket på det där. Jag fick en manlig kollega en gång i vården. Han hann vara ledig 3 veckor på våren + sommarsemester + älgjakt etc och lyckades på nåt märkligt sätt deala bort deras mardrömslika helgpass på 12 tim X3 som de fastanställda kommit överens om.. när han gick på toan (och jag lovar han var där inne ofta o huuuur länge som helst) så låg hans jobbmobil o tjoade på skrivbordet...Vi andra (läs kvinnor) fick inte ens ta ut en ledig dag, kom aldrig någonsin hem från jobbet i tid och fick på skallen direkt för ett enda missat samtal... Så, jag har min lilla teori, att män är bättre på att TA pauser, att koppla bort jobbet, lite laid-back attityd. Jag har tänkt mycket på det där.

    Lyssna på dig själv och hör du någon liten larmklocka plinga nånstans inom dig så lita på dig själv och din känsla. Tillåt aldrig att någon annan talar om för dig hur du "ska" må. Man blir både känsligare och starkare efter att ha nosat på tapeten. Hoppas jag fått fram nåt vettigt med mitt inlägg. Jag vet lite om hur det känns när livet blir för mycket, framförallt hur otroligt oförstående andra människor kan vara. Tummen upp för bra inlägg!

    SvaraRadera
  13. Alltså, jag började för flera timmar sedan att skriva ner vad jag tänkte när jag läste ditt inlägg här.
    Men svaret/tankarna blev så många och långa så jag kopierade mitt eget svar och gjorde ett eget litet inlägg om just det här inne på min blogg istället för att "ord-bajsa" ner hela din blogg...Haha!

    Jag önskar, ber och hoppas av hela mitt hjärta att du nu bara tar och lyssnar på både vad alla kloka här inne skriver, att du lyssnar på DIN kropp och (ja, faktiskt!) skiter i vad alla andra anser, tycker och pratar för skit! Kolleger och chefer som inte har mer vett i hövet än så är väl inte värda DIN HÄLSA, älskade vän??

    INGEN, INGEN, INGEN i hela världen tackar dej för att Du sliter sönder dej själv både fysiskt och psykiskt....JAG VET DET!!
    O-tack är världens lön, och alla tänker på sej själv.
    Många kolleger kanske kan tycka att dom minsann också "känner sej trötta och har värk" men att dom ju "offrar" sej?
    Bry dej inte! Ingen mer än du vet hur det egentligen känns i din kropp och kolleger och chefer får bannemej ta ansvar och beslut över sina egna kroppar, men inte din!

    Så lyssna inåt, och lyssna på alla kloka här, och lyssna på din läkare/ sjukgymnast eller någon annan som verkligen vet och känner till hur just du har det nu.
    Och det där samvetet....det där förbannade dåliga, tärande, energislukande jävla monstret!! Önskar så att man kunde sparka allt dåligt samvete åt pipsvängen.

    Ta nu hand om DEJ och försök att (och det vet jag att det inte är någon enkel match) släppa det där samvetet i toastolen!
    För din skull, för din fina Dotters skull, för alla DU älskars skull...men mest för dej själv förstås!
    Och minns att ingen tackar dej efteråt ändå. Tyvärr...
    (Och förresten, vad hade ett simpelt "TACK" hjälpt om kroppen då redan fått så mycket stryk så att du inte längre kan lita på den eller ha någon nytta av den?????)

    I min blogg i dag har jag skrivit om just detta i dag.
    Och alla dom tankarna föddes lite här i förmiddags när jag läste här hos dej.
    För det gjorde mej verkligen ont.
    Jag vill verkligen inte att fler ska "hamna där" om det med kunskap och förståelse kan stoppas lite bättre i god tid.
    Att helt "stoppas" är kanske lite väl mycket att önska, men att åtminstone fler lyssnade på sina "larm-klockor".
    Detta är inget alls att "leka med".
    Vi är nog många som vet det, själv vet jag sedan cirka 12 år tillbaka och jag önskar så få som möjligt hit i detta (rent ut sagt) HELVETE!

    Massor med styrkekramar och kärlek till Dej goa Hulda!!!
    Du är så go, så du måste ju va rädd om dej!

    (Jättefin bild i headern förresten... )

    Jenny- Moj

    Här har jag skrivit lite till om just detta med "sjukdomar som inte alltid syns". Typ...

    http://mojj-mojj.blogspot.se/2012/04/nar-kropp-och-knopp-inte-alltid-orkar.html

    SvaraRadera
  14. Såg just när jag blickade uppåt att jag visst "ord-bajjade" kanske lite väl mycket här ändå...Heeh! Oooops!

    Pöss på pannan söta du!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Puss på pannan till dig och du får ordbajsa hur mycket du vill. Nu ska jag in till dig :) Det kanske inte blir nåt ordbajseri...men kanske en liten fis

      Radera
    2. Hehehe! "Lufta" på du bara! Här är vi naturliga!
      ;)
      Tack för dina snälla ord inne hos mej....tack.
      Kram

      Radera
    3. *ASG* Här är det så naturligt luftigt att gardinerna fladdrar. :D

      Radera
    4. Ja, håll i hatten, Helena!

      Höhöhöhö...

      Radera