söndag 12 februari 2012

Tankar och minnen pockar på

I MIN värld går jag en tung tid till mötes. När det gäller tankar och minnen. Det är MITT sätt att bearbeta och jag har rätt att göra det på MITT sätt. Det betyder INTE att jag grottar ner mig i eländestankar. Jag bearbetar... vilket är en helt annan sak.

För exakt ett år sen skrev jag det här inlägget:

11 kommentarer:

  1. Så sant. BEARBETAR inte något annat.
    Jag förstår att du har det kämpigt. Sorg är tung, men det blir bättre med tid. En klen tröst, men vetskapen att det blir bättre gör det lättare att ta sig igenom tycket jag.

    Kram vännen <3

    SvaraRadera
  2. Inser att jag hängt med dig i ett år eller lite till. Minns det inlägget. Bearbetning tar tid, måste ges tid och har inget med "grottande" att göra. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett av minnena är just de av er som hängt med ett år eller mer. Tänk vad vi gått igenom tillsammans utan att ens ha träffats ♥

      Radera
  3. Jag minns också!
    Och jag känner med dig och förstår vad du menar. Att bearbeta är friskt, inte grottande.
    Jag tror att vi kommer att ses i sommar och då ska du få den där kramen som jag skulle vilja ge dig NU!!!
    KRAM!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart vi kommer ses. Det har jag bestämt. Å jag har velat krama dig läääänge!!

      Radera
  4. det är bra att bearbeta, för då kommer man till slut över det
    styrkekramar ♥

    SvaraRadera
  5. Det var absolut inte meningen att ljuga... men jag har ljugit lite. Inlägget jag länkade till skrevs den 13/2 2011... idag är det ju bara den 12:e. Jag är före min tid....

    SvaraRadera
  6. Kramar och kärlek till dig fina Hulda! ♥

    SvaraRadera
  7. Konstigt det där. Att man ska behöva berättiga sin sorg. Har en väninna som nästan bad om ursäkt för att hon skrev om sin sorg efter sonen på facebook. Det är ynka TVÅ år sedan han dog och hennes känsla är at människor runt henne inte "tillåter" att hon fortfarande sörjer eller pratar om det. Absurt!

    Hoppas att du tillåter dig att sörja/bearbeta klart i lugn och ro. Och att du snart kommer till det stället där minnena och tankarna på din fina pappa gör dig mer glad än ledsen. Sakna kommer man ju alltid att göra.

    Kram finfina Hulda!

    SvaraRadera
  8. Jag läser här till och från och jag vill bara säga att dina rader är så "precis". Att bearbeta och gräva ner sig är inte samma sak.
    Må väl!

    SvaraRadera