Hittade den här bilden hos Moj och den passar mig som hand i handske just nu.
Men jag har isdubbar (det syns inte på bilden men det är ishalt runt hålet) så jag är på väg upp. Jag tar mig alltid upp. Får väl ta den tid det tar. Tack gode gud för förstående arbetskamrater och fantastiska vänner.
Antar att ingen vill byta plats med mig i ångestträsket?? Nä... trodde väl inte det. Men jag ser ljuset i tunneln och det är väl ändå det viktigaste...
Här får du en värmande kram, behövs nog när man varit nere i en isvak. Kraaaam ♥
SvaraRaderaJag är inte uppe än men ser hur du står där och väntar med utsträckta armar (och en dunjacka)... Kram
RaderaSkickar Krya-på-dig kramar. Här har vi sol men det blåser kallt så jag stannar hemma med min hosta. (febern har gått ner)
SvaraRaderaJag ser din hand! Puh, vilken tur. Hoppas hela du snart har krupit upp. Varma kramar!
SvaraRaderaAlla borde vara utrustade med ett par isdubbar! Välkommen upp/ut! *kram*
SvaraRaderaVälkommen upp :)
SvaraRaderaJag vet hur det är. Kämpar själv för att komma upp. Sakta men säkert. Kram
SvaraRaderaTar tag i din hand och försöker dra upp dig, samtidigt som jag vet att det inte alltid är så enkelt. Kanske kan den annalkande våren hjälpa upp dig, bit för bit? Det hoppas jag.
SvaraRaderaÖnskar dig trevlig kväll och skickar en varm sympatikram!
Visst är den bilden talande??
SvaraRaderaSträcker ut en hand jag också och hoppas på att vi här i Blogglandia kan hjälpa till att dra Dej upp lite i alla fall!?
Kramis på Dej...
Moj
du är bäst!
SvaraRaderalove ya//
ps - kan man hata våren?
Ni gör ALLA mer nytta än ni kan ana ♥
SvaraRadera