Alla Hjärtans Dag - 14 februari 2011
Jag hade legat hemma i influensa i över en vecka. Ny vecka. Frisk. Måndag. Alla Hjärtans Dag. Några telefonsamtal får mig att inse att pappas ambulansfärd inte var en av de vanliga. Ja... han fick ofta åka in på grund av sitt hjärta, Parkinson, tarmvred... you name it! Min starka pappa som aldrig klagade. Som litade blint på sjukvården.
Lillebror hämtade mig efter jobbet. Minns inte varför jag inte undrade mer över varför han kom. Ända från Stockholm. Lämnade allt och bara stack från jobbet. Visste han nåt som inte jag visste? Eller är det så att jag helt enkelt inte minns?
När vi kom till sjukhuset och gick in på pappas sal... Jag glömmer det aldrig. Visst var det min fina pappa som låg där. Men ändå inte. Helvetessjukdomen (malignt melanom) hade bestämt sig för rejäl spridning. Sju hjärnmetastaser varav två blödde. Han hade förlorat stora delar av sitt tal. Bara för att den förbannade sjukdomen satt sig just där i hans hjärna. Alla Hjärtans Dag 2011 förändrades den världsbild som jag levt med hela mitt liv.
Något som sällan yttras av läkare yttrades de kommande dagarna. Max en månad kvar. Det var då jag gick in i ett vacuum. Stängde av. Blev fixaren. Gav upp mig själv och mina behov. Det enda behov jag såg till att få var sömn. Med sömn kunde jag kämpa med och finnas med pappa med alla mina krafter. Att finnas för alla andra och ge av min styrka. Trösta.
Den 14 februari 2011... på Alla Hjärtans Dag!
Läste idag en text jag gärna delar med mig av...
I mötet med sorgen så rasade mitt liv.
Alla de illusioner jag hade byggt upp för mig själv, allt som jag trott varit verkligt, allt som jag trott varit meningsfullt.
Men i mötet med sorgen så fann jag även delar av mig själv som för länge sedan gått förlorat.
Glädjen, kärleken, livslusten, livsmodet, sårbarheten, sanningen. Sanningen om den jag är och vill vara.
Alla de illusioner jag hade byggt upp för mig själv, allt som jag trott varit verkligt, allt som jag trott varit meningsfullt.
Men i mötet med sorgen så fann jag även delar av mig själv som för länge sedan gått förlorat.
Glädjen, kärleken, livslusten, livsmodet, sårbarheten, sanningen. Sanningen om den jag är och vill vara.
(raderna har jag lånat här)
Kram min kära vän.
SvaraRaderaKom ihåg du är inte ensam. Vi finns här bredvid dig.
Kram vännen! Det här ingår i bearbetningen vi pratade om... inte nåt grottande ♥
RaderaTröstande kram till dig Kära vän. Jag tänker på dig extra mycket idag och sänder dig massor med kärlek! <3
SvaraRaderaÅh, vilken sorglig berättelse. Styrkekram till dig. :-(( ♥
SvaraRaderaJättekram och massor med ♥♥♥
SvaraRaderadenna dagen för tre år sedan bröt liten tre ben i foten.
SvaraRaderakryckor till en femåring var rätt gulligt. och hon imponerade på dagis när vi var där och hälsade på under "sjukskrivningen". gipset hade knallröd färg :)
som i ett hjärta ♥
stooor kraaam till dig idag min finaste hulda-maja. skräd inte sorgen - den är din och helt på sin plats.
kanske ett litet paket kom just idag?
här snöar nu :/
Ännu inget paket. Men den som väntar på nåt gott.....
RaderaMina ord känns överflödiga det får bli en riktigt varm kram istället :)
SvaraRaderaKRAM
Hemska sjukdomar! 1 år har gått så jag förstår att det är en tung dag idag! /
SvaraRaderaIngen lätt hjärtedag för dig!! Men ändå finns minnen som värmer i mörkret.
SvaraRaderaKramar!!
Sådana där "årsdagar" är jobbiga...
SvaraRaderaKram!
Så vackert fast,så sorgligt styrkekramar
SvaraRaderaVarm kram till er alla...
SvaraRaderaJag skickar en varm kram till dig!
SvaraRaderaHär kommer oxå en jätte kram.
SvaraRadera<3
SvaraRaderaIbland gör det så ont i hjärtat att det känns som att det kommer att gå sönder... Jag hoppas att ditt håller och det tror jag verkligen att det gör. För ditt hjärta är varmt och starkt men även fyllt av mjukaste mjuka och det är en bra kombination!
SvaraRaderaKram Ann-Louise
Årsdagar är oerhört jobbiga. En gigantisk kram till dig! <3
SvaraRaderaKramar i massor till dig! ♥♥♥
SvaraRadera