lördag 31 december 2011

ETT ÅR... i ett enda inlägg

I början av ett nytt år är det svårt att förstå hur fort ett år faktiskt går. Svisch så är det över. 1 januari är året ett oskrivet blad. Vi har inte en aning om vad som väntar oss... och tack o lov för det.

DECEMBER 2010
Dottern blir sambo och lämnar hemmet i snöstorm.
Lyckan är stor... för ååååhh vad hon har längtat
JANUARI 2011
Vintern biter sig fast men mitt liv ser ljusare ut än på länge. Under våren 2010 mötte jag den berömda tapeten, men nu i januari känner jag hur livet är på väg tillbaka. Terapi, kloka kollegor, fina vänner och underbar familj har lyft mig under året. Det kan bara bli bra nu. Jag känner livet i mig.

FEBRUARI 2011
Mitt liv slås i spillror på Alla Hjärtans Dag den 14:e februari. Jag visste att det skulle komma, men inte när. Nu har den elaka sjukdomen tagit över och det är bara att vänta. Vi kämpar tillsammans på olika sätt och kommer närmare varandra än någonsin. Stora delar av månaden lever jag som i ett töcken. Det finns ingen värld utanför.
MARS 2011
Den 4:e mars firar vi pappas 70-årsdag och han får både Kungstårta och presenter av älskade barnbarn. Vi är alla där. Sjunger, skålar i champagne och kramas
12 dagar senare orkar han inte längre min älskade pappa .
Klockan 04.53 den 16 mars finns vi vid hans sida in i det sista och allt är bara stilla, vackert och kärleksfullt. Ingen ångest. Inga smärtor.
Ute fortsätter världen som om ingenting har hänt... och det är strålande vackert vårvinterväder
APRIL-MAJ 2011
Stora delar av min tid går allt på rutin och sparlåga om vartannat. Redan i februari kom symtomen från 2010 års "tapetmöte" tillbaka med dubbel styrka. Jag jobbar inte. Börjar med halvtid i maj. Kan skratta oftare och ibland orkar jag träffa mina vänner.
Utan dem - ingenting.

Pappa får sin sista vila Min älskade Nisseman blir akut sjuk och får gå vidare till de gröna ängarna i katthimlen och naturen börjar vakna. Det känns inte som om livet är rättvist när det ena sorgliga avlöser det andra.
JUNI-JULI 2011
Det blev sommar även detta år. Lite sol och bad men mest bara en fråga om överlevnad. Saknaden var/är enorm... och som ni vet strulade det under hela våren och delar av sommaren med praktiska saker efter en nära och kär. Besvikelse och ilska turades om med trötthet.
Men det fanns även tid för umgänge med fina vänner under Midsommar... och senare under året hos bästa SöstraMi ute vid Snåret. Å så kom Iris till mig. Lilla fina Iris som jag hämtade hem från Djurskyddet

AUGUSTI 2011
Jag fyller 46 (som om det skulle va nåt att skryta med. Men mamma säger ju att jag blir snyggare ju äldre jag blir så...) Det viktigaste som hände var att finaste dottern fick sitt första fasta jobb. Stolt mamma skryter gärna.
SEPTEMBER 2011
Jag börjar jobba heltid igen och känner hur skönt det är att tillhöra. Vara en del av det dagliga. Förstår hur viktigt det är. Börjar även träffa den bästa pyskologskan ever. Hon slår näven i bordet och jag börjar fatta lite av varje! Å så blir jag mormor (nästan) till den här lilla vackra skapelsen
OKTOBER-NOVEMBER 2011
Det går en dag i taget och jag inser att det måste få vara så. Jag försöker lära mig att bara vara. Sluta ha dåligt samvete för att disk- och tvättberg växer ibland. Sova när jag är trött. Skratta när jag är glad. Gråta när känslorna rinner över.

Julmässa på slottet med dotter och svärson i vackra höstfärger. Känns lite skevt.
DECEMBER 2011
Det kommer lite snö, som försvinner lika fort. Ur led är tiden.
Det är 5-10 plusgrader ute i flera veckor.
Så kommer då beskedet som gör att vi dansar av lycka. Dottern får nytt jobb (igen). Även detta ett fast arbete, med flera timmar. I en butik där hon kan stå för utbudet till 100%. Bästa julklappen

Det blev ju jul även i år. En jul med både glädje och saknad.
Första julen i mitt liv utan pappa
Men ändå en jul full av värme och glädje med andra familjemedlemmar
Idag är det årets sista dag och jag inser att jag har mycket att vara tacksam över. Trots stora förluster och gränslöst sorgearbete under året. Jag har den finaste dotter man kan önska. En mamma med ett stort hjärta. En SöstraMi med tillhörande familj som jag älskar. Fina och ärliga vänner.

För att inte tala om alla er ute i Blogglandia som hängt med i min sorg och mitt gnäll under ett helt år. Ni är makalösa, och jag är er evigt tacksam att ni finns.
Ett mirakel att ni stått ut

Nästa år... 2012... kan inte bli värre. Finns inte en sportslig, och jag lovar att jag ska göra allt som står i min makt för att det ska bli så bra som möjligt. Något annat nyårslöfte får ni inte av mig. Vi kör på tjejer... och inser att livet faktiskt inte bara är glädje, glättighet och schyssta prylar. Vi är människor... med känslor... och vad morgondagen har att erbjuda har vi som sagt inte en susning om.

GOTT NYTT ÅR
och ett gott 2012 önskar jag er alla

17 kommentarer:

  1. Du är modig du som vågar sumera 2011. Det vågar inte jag, känner mig lite för skör för det.
    Önskar dig framtidstro, glädje och KASAM!
    Nyårskram från Lena

    SvaraRadera
  2. Jag har varit skör såååå länge och nu får det vara nog. Antonowsky bär jag med mig i tanken ofta.. och jag finns där till och från. Oftare än sällan numera.

    Kram fina Lena ♥

    SvaraRadera
  3. Nästa år kan bara bli bättre. ♥ Gott nytt år önskar jag dig käraste Hulda! ♥ Vi hörs nästa år :)

    SvaraRadera
  4. Som Marianne säger: det kan bara bli bättre.
    Jag önskar dig verkligen ett gott nytt år fina Hulda <3

    Och jag är så glad och tacksam att du dök upp som vän i mitt liv. En av de bra sakerna med 2011.

    Kram

    SvaraRadera
  5. Föredrar helt klart den andra halvan av ditt år, då det vände och blev bättre. Hoppas det fortsätter på den vägen och att ditt 2012 blir bra. Kramar till dig och tack för att du delar med dig och att du är som du är. ♥

    SvaraRadera
  6. Hej du fina!

    Tack för att vi fick följa med på din resa genom året som gått. En resa med livets berg-och-dalbana. För de är ju precis så livet är. Höga toppar, djupa dalar och allt som ryms däremellan. Skratt och gråt. Livet är ju varken svart eller vitt, vilket jag tycker blir allt tydligare ju äldre jag blir. De som fattas oss är ständigt med oss. Varje dag. De är saknade och älskade och smärtan finns alltid är under ytan. Och ibland slänger livet åt oss skruvbollar som träffar oss hårt i magen och får oss att trilla omkull och tappa andan för en stund. Men på något förunderligt vis reser vi oss alltid upp igen. Och för varje gång med lite mer jävlaranamma och samtidigt mer sårbara. Och det är kanske just det som är det vackra och magiska med livet. Att även ur det jobbiga och svåra kan det födas styrka, hopp och värme. Och du, självklart är 46 år något att skryta om. Du är ju 46 år av fantastisk kvinna. Heja dig!

    Jag önskar dig ett riktigt gott nytt år och hoppas att 2012 kommer bli ett år som du kommer att se tillbaka på med glädje.

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  7. oj, vilken fin krönika!
    så snyggt och välarbetat :)
    jag har huvudvärk från helvetet men kör min trerätters som bestämt.
    kommer att känna mig nöjd i morgon. 4/5 av barnaskaran iaf.
    och jag har nya kalasbyxor!!!
    snart i en blogg nära dig :)
    ha det gott nu så känner jag att jag vill prata med dig ordentligt i ett mejl sen. men det tar vi först nästa år!!!
    värme och kärlek från mig till dig. och jag minns att jag precis blev vän med dig när nisseman dog. typ samma dag eller nått...

    SvaraRadera
  8. hej hej.
    ojojoj vilket år du har haft,hoppas 2012 blir bättre!
    GOTT NYTT ÅR,så ses vi nästa år!

    SvaraRadera
  9. TILL ALLA KOMMENTATORSKOR:
    Tack för era fina ord och för att ni fortfarande är med mig. Mitt år kunde ju varit mer positivt om man säger så... men med nya vänner som er har det gått åt rätt håll. Jag har inte gjort hela jobbet själv. Bara så att ni vet. Starkt Jeanette att komma ihåg när du hittade mig. Min härdsmälta en trappa upp gör att minnet inte börjat fungera så bra än... men det kommer. Rom byggdes inte på en dag. Å det är såååå sant att även ur den djupaste brunnen kan vi häva oss upp. Särskilt med hjälp av starka händer som era, mina vänners och min familjs. Tillsammans är vi starka... hur klyschigt det än låter ♥

    SvaraRadera
  10. Jag hittade till din blogg under sommaren. Du skrev nog först på min att jag borde tävla med den där bilden på svalungarna som satt och gapade vid bokanten. (Det blev ett litet pris!)Jag blev så stolt för dina foton är alltid så arbetade.
    Vi blogar vidare under 2012!
    GOTT NYTT ÅR!!
    Kram!

    SvaraRadera
  11. Tack Kajsa! Nu behöver jag inte bara ha hjärnan i mobilen. Du och kanske fler kommer ihåg :) Kram ♥

    SvaraRadera
  12. Kul med en så genomarbetad krönika över ditt år

    Önskar dej ett Gott Nytt År det kan som sagt knappast bli värre. Nu piper jag iväg till barn och barnbarn, inget fancy men vi är tillsammans, kramar

    SvaraRadera
  13. Allra bästa Hulda, det har varit en ära att få lära känna dig detta år och det ska bli mig ett sant nöje att följa dig framgent!
    Förr eller senare vänder alla vindar och nu måste nästa år bli roligare, varmare, soligare, rikare och bättre än det gångna!
    Kram

    SvaraRadera
  14. Gott Nytt År kära Hulda <3
    År 2012 blir bättre, det har vi redan bestämt!
    Många kramar <3

    SvaraRadera
  15. Oj vilket år fullt av sorg och smärta. Så mycket du gått igenom och fortfarande gör.
    Jag hoppas att 2012 blir ett milt år, ett snällt år.
    Kram!

    SvaraRadera
  16. Tänk vad mycket som kan hända under ett "ynka" år. Det är sorg & glädje om vartannat för många. Är nog inte tokigt att summera månad för månad som du gjort .. även om det är mycket sorg kanske man lättare även ser glädjen ..
    Har själv nyligen förlorat min far .. men som du säger så har man mycket annat att vara tacksam över .. Hoppas att 2012 blir bättre!
    =)

    SvaraRadera